Då stämmer nog "någonstansaren" in på mig.

Jag är såååå rotad

Konstiga ord förresten

Konstiga ord tycker jag också. Men jag är ju säkert "någonstansare". Jag trivs så bra i mitt hus, som är mitt. Bygden är inte vald av mig och jag har inga rötter här, men med tiden har jag lärt känna historien och läst en del om Gamla Kävlinge. Folk har berättat om hur det var förr och genom huset och ffa de gamla träden i trädgården har jag ändå en sorts rötter här. Tänk att det gamla äppelträdet var jättestort redan när vi flyttade hit 1970. Det är minst hundra år. Om det kunde berätta.....så jag är ingen "vartsomhelstare" eller" ingenstansare".

Jag trivs här!

Per14 skrev:

Konstiga ord kanske, men geniala på sitt sätt. Det är ord som fångar de politiska riktningarna i världen nuförtiden.

Ditt ord ingenstansare också genialt!

"Den engelske journalisten, författaren och forskaren David Goodheart har myntat begreppen Anywheres och Somewheres
David Goodheart som har delat upp människor i två olika idealtyper  och beskrivit dem grundligt i boken The road to somewhere.

Goodheart skriver att ungefär 50% av befolkningen är någonstansare, 25% är vartsomhelstare och 25% någonstans däremellan. Vidare beskriver Goodheart  hur de olika typerna spelar roll i dagens politik"

För min del är jag nog "någonstans däremellan", även politiskt

Intressant ämne. Känner lite av allting, rotad sen generationer på den plats som jag åter bebor.Förhållandet till folket här är mera på släktplanet än på "samma våglängd"planet. Däremellan varsomhelstare eftersom jag flyttat runt och jobbat både utom och inom landet. Då har jag känt mig hemma där jag "satt mig ner". Men lite av "Ingenstansare" har jag nog alltid varit, går min egen väg. Minns en låt  som jag tror var så här: I have been to somewhere and found it was nothere at all...."

Jag hörde en lång utläggning om de här orden på radio häromkvällen och kan inte tycka annat än att det var rena smörjan. Med god vilja kan man hitta på argument till stöd för för vilka terorier som helst.  Här ville någon göra en skillnad mellan outbildade arbetare och den bildade medel/överklassen och utgå från att den ena guppen röstade socialistiskt och den andra borgerligt.  

Ingenting av argumenteringen stämmer med hur människor i själva verket under århundradena handskats med sina liv.  I verkligheten har man flyttat för att överleva eller få ett något bättre liv.  Att arbetare och lågutbildade skulle vara mer rotade och mer benägna att stanna kvar är en märklig romantisering.   Det motsägs av de av nöden påtvingade stora flyttningsvågorna till avlägsna delar av Sverige, till delar av Finland, till Amerika och andra delar av världen.  Vi kan också se på den stora arbetskraftsinvandringen  på 1950 - 60 talet och de tidigare stora världsomspännande folkvandringarna.

Vi får heller inte glömma industrialiseringen och de sociala och ekonomiska regelsystem som styr våra liv.     

Visst är det roligt att leka med ord och tolkningar! 

I anslutning till de nämnda teorierna kan man också föra in köns- eller genusbegreppet. Norrländska män "blir kvar" och kvinnorna drar söderut.  Får man in det i modellen?

Ja, på sätt och vis om man tar till det urgamla genusbegreppet som är gemensamt för de flesta västeuropeiska språk. Här utgår man från att somligt är stationärt och somligt är flyttbart. Så är t.ex. träd maskulina och frukter feminina. En man skall stå där stolt och rak som en fura och symbolisera styrka och trygghet. Han kommer inte därifrån med livet i behåll. De feminina frukterna däremot har till uppgift att svara för fortplantningen och se till att nya plantor sprids  till nya platser där de kan slå rot.  De låter sig villigt föras bort av vinden, av djur och insekter eller på annat lämpligt sätt. Är det månne därifrån vi fått uttrycket att kvinnor som inte blir vid sin läst anses vara lätta på¨foten.