”Med vissa människor blir man den man inte vill vara”

 Utdrag ur min bok: Hur orkar man? En bok om livet

Ja, hur orkar man. Man gör det inte jag blev utbränd. Jag trodde faktiskt att man skulle göra det, men vill vara medmänniska och finnas till. Tyvärr fanns jag för mycket för alla andra men glömde bort mig själv. Men jag ångrar mig inte alls, numera sätter jag mig själv i första rummet och det känns bra. 

När min man blev sjuk och sedan lämnade jorden, så orkade jag. Nu efteråt förstår jag inte var jag fick kraft ifrån, men jag hade/fick ork och kraft under flera månader. Sedan, när han var borta, hade jag haft min sorgeperiod och kunde gå vidare med andra uppgifter. Jag tyckte inte jag brände ut mig.

Det är så olika för olika människor. 

I jobbet lärde jag mig att hålla distans och inte "ta med jobbet hem".

När man blir utbränd är det inte bara En Stor Sorg som det rör sig som! Det är flera. Plus att man samtidigt ska ta sig om andra som behöver en. Då finns det ingen chans att tänka på sig själv och sin egen sorg. Man orkar bara inte för tänker mer på de andra än sig själv!

Men hur kännner de andra sej utan dej?  Det finns en stor risk att man själv blir sjuk.

Man behöver tänka tvärtemot. 

I vården handlar det om närhet och distans.

Närhet för att göra et bra arbete med  det som är svårt och distans för att orka. BARA gå ut en stund i vår läkande narur, här får man kraft

Ja, man blir sjuk. De andra tar en för givet att man finns och skall orka. Tills nu när jag förstår att jag inte kan mer , det är ett Stort beslut och mycket tanke arbete innan jag förstod att jag måste tänka på mig själv och sätta mig själv i främsta rummet. Det är verkligen tufft ibland. 

Ja Juliana set är det svårt inre arbete.....hoppas  du kan börja ta hand om ditt liv...kram

Det hoppas jag med, Tack för din omtanke!