Jag kan med en lång erfarenhet av livet konstatera att varje politisk parti har ett mått av ruffel och båg i sig men som tur var så finns det också goda intentioner, en riktning som partiet i grunden har. Det är denna riktning som exempelvis styrt mig i valet. Det är just ruffel och båg som skapar själva kraften i partierna och det gäller även organisationer i allmänhet. (En reflektion efter EU-valet.)

Det var ju också en insikt Per. Verkligheten är ju så paradoxal och komplicerad, men när så mäktiga instanser som tex Bilderberggruppen ska bestämma vad som sker i Svedala kan jag inte hålla med. Den högervridning som skett är ett förhänge som döljer så mycket mer än vad vi kan se. Från att Bildt tog bankerna i försvar i början på 1990-talet då en del av pensionsfonderna försvann, till Reinfelts demontering som först nu fått genomslag i Allians och efterföljande SD-bildning - får frossa när jag tänker på framtiden. 

Hoppas att jounalistiken kan ta ett krafttag i dagens politikanalyser, men ser du något av detta? Makt och rikedom hör ihop, inte sant? Snikare och bågare hör likaså ihop med detta, inte sant, så hur ska man se på dessa...? 

Vi får ändå vara glada över att vi har demokrati och en fungerande lagstiftning i många länder, utan detta skulle nog mycket förfalla till ett "maffiastyre". Det är därför det är så viktigt att försvara dessa institutioner trots dess brister.

Skattelättnader åt de rika. Numera är vi på väg mot det rufflarsamhälle vi så länge motarbetat. Nutida ideal handlar om att berika sig, inte om att alla i samhället ska ha en framtid och försörjning. Att vara smart idag är att göra vad som gynnar mig själv utan tanke på medmänniskan. Vi är gruppvarelser men alla är inte djur. Alla vill inte trampa på de som av olika skäl inte kan tävla om inflytande och övertag. Alla vill inte utnyttja istället för att deltaga i det samhälle vi alla ingår i. Men - de som rufflar och bågar sig fram blir fler och fler ju enklare det blir. Så är det nog. 

Jag menar inte ruffel och båg i bokstavlig betydelse utan mer som en depressiv upplevelse om att det inte finns något som är helt rent och gott. Något som inte är perfekt kan ha något gott med sig också. Det är för mig att acceptera livet såsom det är och kunna finna någon mening och godhet i det, fast det finns mycket som är svårt. Ett exempel: jag kan rösta på ett parti som inte är idealt men genom deras politik så finns det ändå något som värnar den svaga människan, även fast de minskar på anställningstrygghet och tar bort värnskatten.

Alla är ju människor som vill bestämma i politiken, men livets paradoxer borde inte få styra i den krets som ansvarar för Sveriges väl och ve. Dagens politiker är unga och har gemensamt uteslutit oss äldre i politiken. De som har erfarenhet och förhoppningsvis klokskap och tar politiken på allvar. Dessutom inser att det gäller hela landets befolkning och inte bara de som hörs och syns och kan ta för sig.

Har nog missuppfattat lite av din intention Per, men utvecklingslinjen i det politiska systemet ser ut att stanna vid ekonomisk vinning och inget annat. Ska inte vränga tråden ytterligare så jag stannar här.