Jag har ett bekymmer att jag inte kan sova bland andra människor.

Varit inlagd på sjukhus en gång och fick då enkelrum.

Ibland fasar jag att om jag blir sjuk så är inte sjukdomen problemet utan det att inte bli förstådd.

Är det bara jag som är så annorlunda? Har ni erfarenhet?

Skriv och berätta.

Nej, kan inte säga att det är ett problem. Van sedan barnsben att sova fler i rummet med mina syskon. Visst kan det störa att andra snarkar eller så i ett sjukrum, men snart somnar jag ändå. Måste kännas besvärligt. Man får hoppas du blir trodd nästa gång. Brukar man inte få insomningspiller också? Hjälper inte det?

Kan  bara säga att jag förstår ditt problem. Tycker väl själv inte om att sova med främmande personer. Men för min del så går det. Tror inte att du är annorlunda och det finns säkert flera med samma problem som du nämner. Hopppas att du håller dig frisk och inte behöver nyttja vår sjukvård på detta sätt.

Jag kan känna en allt större ovilja att sova över hos andra, men inte för att jag inte kan sova, utan för att det är jobbigt att inte få ha mina egna rutiner vid nattningen och på morgonen. Så därför föredrar jag eget rum på sjukhus, hotell, vandrarhem osv. Sova kan jag göra men det är besvärligt att vakna med andra.

När jag låg på sjukhus för ett tag sedan och bad om insomningstablett sa sköterskan skämtsamt: "Det är väl onödigt att slösa sömntabletter på dig. Du sover ju inte i alla fall. Dig måste man slå med en klubba i huvudet för att du ska somna."  Tidigare nätter hade jag fått både insomningstablett och lugnande. Hade inte speciellt ont eller var speciellt orolig. Det bara är så.. Kan inte sova när jag är bortrest heller. Jag tror varken du eller jag är unika.