Jag kommer nog aldrig att förstå logiken i det om det nu finns någon? Dagligen kan vi läsa om hur svårt de unga har att kunna få en egen bostad. Värst är det förstås i Stockholm. En liten etta kostar miljoner och utan föräldrastöd kan få ungdomar köpa lägenhet. Och hur många föräldrar kan ställa upp med det?

Å andra sidan läser man "äntligen har bostadsmarknaden hämtat sig". "Nu stiger priserna åter". Mäklarna gnuggar förtjust händerna och lovordar sina objekt med de mest fantastiska och klyschiga superlativer. I tidningarna kommer artiklarna tätt om "veckans dyraste hus". Oj vilken lycka!?

Byggandet av hyresrätter går trögt och de som byggs har för många oöverkomligs hyror. Det har blivit "dyrare hyror = högre bostadsbidrag". Hur många klarar egentligen hyran utan bidrag? En evig karusell.

Jag har läst lite om Finlands bostadspolitik och där verkar det lättare att få bostad. Men hyresnivåerna är visst ändå ganska höga?

De som har gott om pengar kan spekulera, köpa och sälja med vinst flera gånger om. Ironiskt nog sitter jag själv sedan många år i en bostadsrätt som har stigit mycket i värde utan min medverkan. Spekulation? Inte alls, från första början kunde jag med både tur och ett litet arv köpa en bostadsrätt på 45 kvm. Den bytte jag efter några år till en lite större och här bor jag fortfarande. Och så länge jag gör det har jag ingen nytta av värdet. Dessutom trivs jag och det finns få andra lägen i stan jag skulle vilja flytta till. 

Bostadspolitiken är inte enkel och jag kan förstås inte presentera några lösningar men nog känns det som att den har spårat ur en hel del?

Håller verkligen med dig! Vi, som är litet äldre hade ju tur. Villor och bostadsrätter var rimliga priser på, även om man fick låna för att komma över sitt första ägande. Men sedan har man nästan kunnat "segla på en räkmacka" och byta upp sig och nu skulle man inte ha råd att bo överhuvudtaget. Vi pensionärer får inte låna pengar, så vi kan vara glada att vi har tak över huvudet. Precis som du, Lulekvinna, har jag en bostadsrätt, som jag trivs jättebra i och nu har jag bott här i 20 år och hade möjlighet att välja ordentligt innan jag bestämde mig. Det blir ett hyfsat arv till mina barn för här bor jag kvar så länge jag lever. Egentligen bor jag för stort, men ändå med högst rimlig hyra, jämfört med nytt äldreboende 55 + t.ex. där hyran för en sådan här lägenhet går på mer än hela min pension och med den storleken skulle jag inte få bostadstillägg.

Synd är det om ungdomen! Det är inte alla föräldrar som har möjlighet att hjälpa barnen med pengar till bostad, utan de tvingas att bo hemma alldeles för länge.

Något har gått snett för det finns inget samband mellan köpare och säljare, som förr. Vet inte om byggherrarna gör för stora vinster, eftersom de vet att köparna får bostadstillägg, så det drabbar staten och inte indivien. Allt som blir subvensionerat av staten har en tendens att bli för dyrt har jag en känsla av. Vore det inte bättre att staten och kommunerna hjälpte till i början av byggandet istället - så att man kunde klara sin hyra själv och stat och kommun hade uppsikt på byggföretagen att inte kostnaderna drog iväg för mycket? Inte vet jag, men tråkigt är det!

Så sant Evaro! Byggherrarna måste ju göra en viss vinst men hette det inte investeringsstöd som de tog bort? Det kunde väl återinföras. Det finns en del seniorboenden här, 55+ och vad det kan heta men vad jag har sett är det "rejäla" hyror om det nu är hyresrätt. Bostadsrätter finns ju också. OM jag skulle behöva flytta tycker jag runt 60 kvm är lagom, det har jag nu. Fast om man blir sittande räcker det väl att hemtjänsten får plats.... 

Menar du att bostadstillägget blir mindre om hyran går upp? Det kan väl inte vara möjligt? Hör inte bostadstillägget ihop med ytan på bostaden? Om det är så måste ju kanske pensionärer med låg inkomst flytta till gatan. Eller ska man tvinga gamla människor att undan för undan flytta till mindre bostäder för att ha råd med hyran?

”Susanne Nyström DN 28/5: Bostadsmarknaden är i fritt fall för att vi har valt att ha det så.
Alla vill att det ska byggas fler bostäder. Alla vet vad som behöver göras för att det ska bli av. Men alla är emot att det görs.

                                                              —————————--

Men den viktigaste förklaringen till dagens låga byggande är att utbudet av mark inte har ökat i takt med efterfrågan, enligt Produktivitetskommissionen som presenterades i april. I dag tar det i snitt cirka 4,5 år för kommunerna att anta en detaljplan, vilket beror på att regelverket hela tiden blir svårare och mer komplext samt att den offentliga sektorn har effektivitets- och samordningsproblem

Dessutom överklagas nästan varannan bostad i detaljplaneprocessen. Det försenar starten och innebär högre kostnader

                                                              -----------------------------

Ett annat nödvändigt skifte är att börja klassa effektivt bostadsbyggande som ett allmänintresse som i många fall står över särintressen. Ändringar i regelverken har ofta gjorts med hänsyn till särintressen, som miljöskydd, utan att det har vägts in hur de nya klausulerna påverkar samhällets övriga behov, som bostäder.

Det är orimligt. Strikta strandskydd, närboendes utsikt och häckande fåglar kan inte återkommande anses vara viktigare än tillväxt, möjligheten att flytta för jobb eller att människor över huvud taget har någonstans att bo.

                                                             ——————————

För att markera att läget är akut bör bostäderna få ett eget departement och en egen minister.
I dag har frågan landat på landsbygds- och infrastruktur­­departementet, där Andreas Carlson (KD) är infrastruktur- och bostads­minister. Samtidigt ligger exempelvis hyressättning i nyproduktion på justitieministern, fastighetsskatt på finansministern och strandskydd på klimat- och miljöministern.”

Helt orimligt alltihopa! Framförallt att regelverket sätter käppar i hjulen för kommunerna, som borde upplåta sin mark väldigt billigt för att inte själva markvärdet ska ökar hyrorna. Att detaljplan inte finns för nytt bostadsbyggande långt i förväg är ju kommunernas oföretagsamhet. Alla kommuner ute i landet och framförallt nu uppe i norr vill ju öka sin arbetande befolkning för att få skatteintäkter, så att ha detaljplan färdig, när de kommer till skott borde ju vara självklart. Håller med om att de borde finnas ett bostadsdepartement, som hade ett övergripande ansvar för bostadsbyggandet. "Alla vet vad som behöver göras" skriver Susanne Nyström och då måste det väl mest bero på... "att den offentliga sektorn har effektivitets- och samordningsproblem." Det är bara det att "den offentliga sektorn" är en varelse, som ingen behöver ta ansvar för.

Det var precis det du citerar från DN som jag läste dhappy! Det är så mycket regler och innan det har överklagats färdigt har tiden gått och byggen blir ännu dyrare.