Det där med ensamhet

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 03:33 av (Dold profil)

Den kan upplevas så subjektivt olika och i skiftande skeden. Nu på sommaren i den semestertysta omgivningen är det stillastående livet en uttråkningsfaktor. Går jag med rollen till affären blir det en utflykt för mig, medan jag gärna skulle sitta på en brygga någonstans för att se något annat än den stilla gatan. 

I det lokala fiket sitter en och annan och smaskar på en glass men bordens platser är knappast upptagna mer än till hälften. Mina lokala vänner är upptagna med resor, utflykter eller sitter pustande i värmen på sin balkong med isvatten och korsord och orkar inget annat. Livet krymper och längtan efter omväxling är svår att leva upp till. Livet är till för att levas, som någon sa, och det stämmer ju och visst betyder det inre livet en hel del, men inte allt. 

Mitt lokala inneliv är, en varm sommar som den här, något tålamodskrävande. Om orken fortsätter att tryta - hur får man tiden att gå ? Datorn finns ju men , men... måleri, jodå, böcker, visst, men att kunna ta mig ut i naturen är inte helt enkelt...kanske man ska vara glad över att slippa fästingar och mygg. Får väl inse att just detta är en åldrandets utmaning.

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 16:48 av (Dold profil)

Är det inte så att livet som åldrande går från att göra till att minnas. Idag när jag var ute och promenerade kom minnena då jag i min ungdom seglade jolle. Båten planade, jag burkade för att hålla båten rak, det salta vattnet sprutade över mig. Och faktum var att genom detta minne kände mig svalare och kände lusten och spänningen.

Uppdaterad: 23/7, 2018 kl. 16:49

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 18:23 av (Dold profil)

Det blir ju lite  tjatigt att bara sitta med sina minnen. Var själv sjöscout med segling som första prio som tonåring. En jätterolig start på livet, men inte gör det mig svalare i denna fas. Kan ju förstås låtsas att balkongen ska ta mig till Åland - lite roligare förstås. laugh

(Dold profil)

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 18:58 av (Dold profil)

Jag känner mig som jag gått i kloster. Sitter inne hela dagarna och ägnar mig åt ingenting. Det är bara att vänta tills det går över Så känns det....

... men jag läser en spännande bok: "Livet fullt ut" av  Eckhar Tolle. Den framställer det som alltid går att sträva efter och det underlättar...

(Dold profil)

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 19:04 av (Dold profil)

Försöker "hålla igång" så gott det går inomhus. Ser på TV, skriver brev, löser korsord, läser mycket, kanske ringer till någon som förhoppningsvis är inne.  För mig är ensamheten ett måste ibland, självvald då naturligtvis men jag umgås också gärna - när jag vill.

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 19:06 av (Dold profil)

Jag tror att man dagligen skall ge sig en uppgift, då håller man sig uppe. Jag har exempelvis läst mycket när det var som varmast och jag har läst e-böcker och de blir en ansträngning. Människan är nog skapt till att utföra ett visst arbete. Det räcker med att läsa Eckhart Tolle. Men sedan måste man ju ut lite och röra på sig också, annars blir man tröttare och tröttare. Ett visst mån av att övervinna sig själv är bra.

Uppdaterad: 23/7, 2018 kl. 19:06

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 21:55 av (Dold profil)

Evaro skrev:

Jag känner mig som jag gått i kloster. Sitter inne hela dagarna och ägnar mig åt ingenting. Det är bara att vänta tills det går över Så känns det....

... men jag läser en spännande bok: "Livet fullt ut" av  Eckhar Tolle. Den framställer det som alltid går att sträva efter och det underlättar...

Förstår dig, så blir det ju. Har själv läst Eckhart Tolle men det var ett tag sedan. Kan rekommendera Miguel Angel RUIZ bok vad den nu heter igen. Läsvärd iaf...den sannaste bok jag läst om oss människor.

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 21:59 av (Dold profil)

Ja Per, du har rätt men det gäller att uppgiften är tillräckligt lockande. Latmajan i kombination med nunnetillvaron måste bräckas - annars blir man sittande.

Skrivet: 23/7, 2018 kl. 22:04 av (Dold profil)

MonaK45 skrev:

Försöker "hålla igång" så gott det går inomhus. Ser på TV, skriver brev, löser korsord, läser mycket, kanske ringer till någon som förhoppningsvis är inne.  För mig är ensamheten ett måste ibland, självvald då naturligtvis men jag umgås också gärna - när jag vill.

Känner igen mig i det du också skriver, så är det ju naturligtvis, man väljer - men när man inte längre kan välja blir det lite mödosammare. 

Skrivet: 24/7, 2018 kl. 07:18 av (Dold profil)

Motion och mening.Men att bara pyssla med sig själv ger ingen mening.

Då blir det så tråkigt som ni vittnar om.

Uppdaterad: 24/7, 2018 kl. 09:58

(Dold profil)

Skrivet: 24/7, 2018 kl. 08:30 av (Dold profil)

Ja, Elvira, vi är olika vi människor. "att pyssla med sig själv" kan innebära en  mening i det att man "laddar batterierna" så att man kan vara till gagn för andra, när man gjort det. Att hela tiden syssla med allt mellan himmel och jord kan vara en flykt från sig själv för somliga. Men börjar ensamheten gå över till att man blir deppig, så håller jag med dig Per 14 - att sätta igång att övervinna sig själv med bestämda uppgifter och mortion varje dag - även om värmen är jobbig -är nog  bra.

Skrivet: 24/7, 2018 kl. 10:04 av (Dold profil)

Jag har inte upplevt att gamla människor har så mycket ork till sysselsättning att de lyckas fly från sig själva.

Det gäller enl min åsikt mera unga personer.Jag har träffat en mängd äldre som är extremt självcentrerade och då blir det ingen input mentalt bara rundgång.

Uppdaterad: 24/7, 2018 kl. 12:15

Skrivet: 24/7, 2018 kl. 10:09 av (Dold profil)

Elvira skrev:

Motion och mening.Men att bara pyssla med sig själv ger ingen mening.

Då blir det så tråkigt som ni vittnar om.

Det bästa vore om man hade barnbarn. Jag hade gärna gått och hämtat på dagis, varit i parken och lekt osv.

(Dold profil)

Skrivet: 24/7, 2018 kl. 10:48 av (Dold profil)

Jag har träffat flera gamla människor, som flytt från sig själva av rädsla för förintelsen och de naturliga nedgången i funktionerna. De cyklar, promenerar och måste hela tiden ha kontakt med andra människor - om inte annat på offentliga platser, som t,ex,ortens bibliotek. Så även där skiljer våra erfarenheter sig åt. Min erfarenhet är precis tvärtom, att unga människor många gånger är otroligt självupptagna och lägger ner mycket tid och arbete på att, enligt min uppfattning, spöka ut sig själva med tatueringar och mystiska färger på håret osv. Nu tror jag ju inte att mycket beror på åldern över huvudtaget. Själen har ingen ålder, så variationerna är nog stora och beror på var och ens egna erfarenheter.

Skrivet: 24/7, 2018 kl. 12:24 av (Dold profil)

Vilka fantastiska människor du berättar om som cyklar, promenerar och tar kontakt med andra på offentliga platser! Ett närmast kontinentalt beteende som jag önskar mer av.

Men nu vill jag slå ett slag för de trevliga luncherna där man kan sitta tyst eller prata med andra som gått dit av samma anledning som man själv.Nämligen att ha lite kul med andra äldre ensamma.

Per, hoppas du får barnbarn medan du är någorlunda pigg men i väntan på det kan du anmäla dig som plastmorfar /kontaktperson på kommunen.En ensamstående mamma med 4 barn under 12 år skulle uppskatta dina insatser och du skulle upptäcka helt nya sidor hos dig själv..

Uppdaterad: 24/7, 2018 kl. 12:45

Svara på ämne

Svar till ×

Svara på ämne

Annons: