Jag tycker det är pinsamt för ett välfärdsland som Sverige att ha hemlösa. Och tiggare. 

Men det finns problem.

Hemlösa får ju ibland en chans till ett nytt liv och får förtur på lägenheter som folk står i kö för i åratal. 

Jag har ett skräckexempel här i mitt område. Jag bor ett kommunalt område med hyreslägenheter. 

För två år sedan flyttade ett par in i en tvåa nära mig. 

De är lump- och skräpsamlare så lägenheten fylldes snart upp av ’skit’. 

För ett år sedan slutade de att betala hyra och elräkningar. Strömmen stängdes av. Då blev han så förb. så han slog sönder flera fönster i lägenheten. 

Nya fönster sattes in men dem slog han också sönder. Och vandaliserade lägenheten totalt. 

Poseidon ville vräka dem, men det var inte så lätt. Först skulle sociala blanda sig i och ’dalta’ med dem, vilket bara fördröjde hela proceduren. 

Kronofogden, hyresnämnden, polisen och sociala blandades in. Under tiden slog han sönder alla fönster. 

Det tog sex månader att gå igenom alla rättsprocesser för att få igenom en vräkning. 

Jag talade med störningsjouren och kontoret flera gånger. Vi som bor grannar var rädda att han skulle sätta eld på all skit de hade. 

Den 13 mars kom en flyttbil och minst 10 myndighetspersoner och tömde lägenheten. Sedan beställde de fram en container till all skit. 

Nu renoveras lägenheten. 

dhappy skrev:

Var detta par hemlösa boendes på gatan? 

Ja, de sov nog på olika härbärgen också. Eller ute. 

De som skriver i boken jag refererar till är sådana hemlösa som söker reda upp sina liv genom att sälja tidningen "Situation Stockholm". 

https://sv-se.facebook.com/situationsthlm/

Som behandlare måste man bearbeta sin besvikelse för att inte utagera den i aggression och straff. Vägen är svår för den hemlöse.

Ett stort problem är väl att antalet hyreslägenheter i t ex Stockholmsområdet har blivit allt färre. I min egen förort försvinner en del i samband med att det i några områden blivit möjligt att bilda bostadsrätter. Och intresset fanns faktiskt på flera håll från folk boende inom allmännyttan. Tanken var att det skulle vara positivt för områdena med ett mer blandat bostadsbestånd och det kan man bara hålla med om.    Men- möjligheten för  socialtjänsten att få fram försökslägenheter minskar ju. En vän har en son 50-plus som under många år missbrukat amfetamin men genomgick behandling och blev drogfri. Därför fick han till slut en etta i ett ganska nytt bostadsområde, han fick till slut förstahandskontrakt på en jättefin lägenhet.         

Han säljer Situation Stockholm när han inte, vilket nu hänt flera gånger sista året,  fått återfall i missbruk. Samt även också spelmissbruk numera. Lägenheten är i ett väldigt dålig skick redan och enligt hans pappa råder ren misär i den. Ett tidsfråga innan hyresvärden eller grannar upptäcker. I nuläget vägrar sonen släppa in socialtjänsten eller f ö någon annan heller. Sist jag talade med hans pappa funderade han hit och dit om hur han skulle göra, kontakta socialtjänsten eller ? Det är andra gången sonen fått en chans till bostad, förra gången på 90-talet förlorade han den pga återfall i missbruk. Sonen har ju i perioder under åren varit bostadslös och därmed hemlös. Nu är han kanske på väg att förlora även denna bostad. 

500 lägenheter per år går till förtur (sociala och migrationsverket) här i Göteborg.

Vanliga bostadssökande får stå i kö 5 - 10 år. 

När jag flyttade hit från Falkenberg 2012 hade jag köat i nästan 4 år. Nu tar det längre tid. 

Jo, visst finns det svåra problem att arbeta med. Men en skilsmässa, en betalningsanmärkning kan fälla en. Man kan se de hemlösa som samhällets bottenskikt som man kan falla ned i. Sedan kan man vara existentiellt hemlös också. 

Ett välfärdssamhälle måste naturligtvis ta hand om alla individer, även de som avviker från det vanliga. 

I Falkenberg, där jag bodde många år, löste kommunen frågan med hemlösa och andra som inte klarar av att bo i en hyreslägenhet på ett bra sätt. 

Anledningarna kan vara att vissa inte klarar av att betala räkningar och skaffa mat. Andra har ett beteendemönster som inte passar in i vanliga bostadsområden. De stör. 

Där placerades ett antal enkla bostäder, baracker, i ett område som ligger lite avsides. Där fanns personal dygnet runt. Vårdpersonal, sociala, etc. 

Det fungerade bra. Inga uteliggare och A-lagare som drällde runt på gatorna på nätterna. De hade ett hem. Och vanliga hyresgäster stördes inte av massa väsen.