När jag öppnade dörren för min hantverkare så stod han underligt och stirrade uppåt mot överkanten över dörrposten, ovanför min utebelysning. Han pekade mot liten klump som satt fast mellan brädorna. Jag tyckte det såg ut som en liten blomknopp som fastnat där! Det är en korsspindel sade han bestämt. Då jag aldrig hört talas om sådan spindel förklarade han att det är den enda giftiga spindel som finns i Sverige! Att den kan bitas och reaktionen då kan bli typ såsom en getingsticksreaktion! OCH denna spindel hade boat in sig 2 dm från mitt huvud ovanför dörren!!

Förskräckt bad jag honom ta bort den! Så gjordes,men den bars levande bort till ett buskage en bit bort i trädgården där den snabbt hann fira sig ned meddelst sin nyskapade tråd. 

Visst jag respekterar djur och vill låta dem leva, är ju tom vegetarian. Men detta beslut var väl ej så smart - nu finns ju Korsspindeln levande i buskarna.    När jag nu skall rensa i rabatterna må det ju bli med lång, långa skyddshandskar! 

Googlade korsspindel, mindre roligt men informativt. Hur länge lever de? Tänk om den skaffar korsspindelbabysar i min trädgård och sprider sig??!!

Någon som har kännedom detta?

Fruntimmer som blir paniska när de ser en spindel och hoppar upp på en stol och skriker IIIIIIII  när de ser en mus har nog levt i en överdrivet skyddad värld eller också spelar de svaga och hjälplösa.  Vad gör du den dag det kryper upp en stor fet råtta ur toalettstolen eller när en varg smyger runt huset.

Har du någonsin sett eller läst om en vanlig svensk spindel som anfaller och biter en människa. Var i stället tacksam för alla spindlar som håller rent i och runt ditt hus. Jag vårdar ömt min badkarsspindel och en välkänd medlem har en tam  namngiven spindel som sköts som vore den ett barn. 

I det här fallet är det uteslutande du som är ansvarig. Små flygfän lockas av ljuset från din ytterlampa. Den kloka spindeln vill ha kortast möjliga väg mellan hem och mat. Självklart bygger den sitt bo så den har nära till skafferiet.  

Jag brukar ha korsspindlar i häcken och i buskar runt huset men har aldrig tänkt att dom kan bitas , har aldrig fått något bett alltså går dom inte till anfall, helt ofarligt.

Visst finns det spindlar som är giftiga men knappast vad vi menar med giftiga här i landet. Ett undantag och det är luffarspindeln, som hittats här i Skåne vid två tillfällen, om jag inte minns fel. Det är undantag en gång hittades den vid Öresundsbron vid brofästet på svenska sidan. En andra gång hittades en i Ystad omkring år 2013. Den finns inte normalt här och fynden tros komma från liftande spindlar som ramlat av fordon.

En gång fick jag lära mig att den svenska spindel som har det mest potenta giftet är kärrspindel även kallad vattenspindel. Den jagar insekter i vatten och de måste bedövas med ett starkt gift. Ändå räknas inte den som giftig. Korsspindeln anses nog var ofarlig. Ett bett är inte ens som ett getingstick. Man ska ha respekt för människor med spindelfobi. En gång var jag med om en dam som i panik var beredd på att hoppa från en balkong.

Personligen känner jag ingen som fått ett spindelbett.

Jag har helt klart spindelfobi. Det härrör antagligen ifrån en gång, när jag var tolv år, spenderade några sommarmånader på mina morföräldrars gård på landet - stadsbarn som jag var. Två pojk-kusiner, 2 resp. 4 år äldre än jag, höll fast mig och hotade att släppa ner en nästan handflatestor spindel innanför min tröja, om dom inte fick kyssa mig... Skrika fick jag inte heller. Minns inte så noga, men jag hade nog redan på den tiden fått höra, att pojkar kan vara känsliga, om man sparkar dem på "rätt ställe".

Flera år senare flyttade familjen och jag till en hästgård. I uthus och diverse lokaliteter fanns det - naturligtvis - en del åtta-benade inneboende, såg jag, när jag gick "husesyn". Med mig hade jag min 13 år gamla dvärgpudel. Han var mig trognare än min egen skugga och under sitt 16-åriga liv befann han sig ALDRIG mer än en halv meter från mig, om det inte fanns en stängd dörr emellan oss. Jag försökte att ignorera våra "inneboende", men möjligen kände min vovve av min olust, för när jag vände mig om och tittade på honom, så stod han och tuggade på något. Ur hans mun stack två spretiga extremiteter, och i ett hörn gapade ett tomt spindelnät.

Jag var tacksam för hjälpen, men det tog någon dag innan jag pussade honom igen.

Om korsspíndlar tycker jag INTE. En koloni etablerade sig i en rosenrabatt vid vår husvägg, och när vi hade något fönster öppet, förirrade dom sig in i huset och bosatte sig i krukväxterna på fönsterkarmen. Säger som Hasse A om ormarna på Kiviks Marknad - "Stora och räliga var dom!"

Ett av dessa "odjur" hade dessutom fräckheten att ockupera dotterns gunga. "Mamma! Jag kan inte gunga! Där är ett stort spindelnät tvärsöver hela gungan!" Jag menar, jag var ju inte rätt människa att be om hjälp i det här läget, men vad gör man inte för sina barn! Jag gick lös på byggnationen med en stor kvast, hoppade och studsade och gapade och skrek, och dottern tyckte ( tycker eventuellt i viss mån fortfarande) att jag är en av världens modigaste...

Så länge dom håller sig inom vissa storleksramar, så klarar jag att medelst ett dricksglas och en pappskiva förpassa dem ut till ett friare element än min bostad - annars får dom "skylla sig själva".

Familjen var och hälsade på goda vänner i Sao Paolo / Brasilien i mitten på 70-talet. Besökte bl.a. Butantan - där man "föder upp" giftspindlar och giftormar för att framställa serum. Det står där alltid en helikopter beredd att inom 15 minuter lyfta med en dos serum, om någon har råkat illa ut. Man fick gå runt och betitta "husdjuren", som befann sig i säkra terrarier. Min dotter - då ca 5 år - fastnade för en spindel - sort okänd, men den mätte bortåt 10 cm tvärsöver exklusive ben, var gulbrun till färgen och hade åtta maffiga, ludna, muskulösa ben. "Åh, mamma! Vad mjuk och gullig den ser ut! Kan vi inte ta med dem hem??? Snälla!!!" - "Djuren här är inte till salu. Vi får prata om det, när vi kommer hem." Sa mamma och rös.

Jag tycker det är fint att det finns människor, som förmår behandla spindlar - inklusive korsspindlar - som de nyttodjur de faktiskt är. Jag gör så gott jag kan.

Tack för alla så intressanta berättelser!

Jag har ingen spindelfobi, men denna spindel vill jag ej ha boende hos mig! Hantverkaren skrämde upp mig med att deras bett kunde bli lika smärtsamma som getingstick. Getingstick är alldeles för smärtsamma för min känslighet att stå ut med, blir bara så dålig!!!

I tvättstugan samsas jag och en spindel om utrymmet, vi respekterar varandra, så han får bo kvar!

Tack Annche-45: Dina ord har lugnat mig!

Tack Maggie för din så fina låta leva respekt!!

Tagit ur Wikipedia:

"Ctrl/Cmd+V"

Aha, det gick tydligen ej att kopiera från Wikipedia.