Skrivet: 9/5, 2020 kl. 17:07 av (Dold profil)
Det var en chock och sorg att höra att Kristina Lugn gått bort. Hon har varit en följeslagare sedan åttiotalet. Mycket kommer nu att sägas i media om henne. Jag såg henne senast på Västra Långgatan förrförra sommaren. Hon sticker ut och vågade vara sig själv.
Uppdaterad: 9/5, 2020 kl. 17:33
Skrivet: 9/5, 2020 kl. 19:15 av (Dold profil)
Jag tyckte också om Kristina Lugn trots att jag inte läst någonting av henne. Några orsaker till det var just att hon vågade vara sig själv, hennes långsamma pratande och hennes humor.
Kommer speciellt ihåg tv-programmet där hon, Bert Karlsson och Jörn Donner iklädda frack utfrågade diverse personer. Fick googla på vad programmet hette och det var Oförutsett. I ett program där Leif Boork medverkade frågade hon honom om han skulle kunna göra en hockeyspelare av henne. Hon tyckte också att hockey inte var sensuellt. I ett matlagningsprogram där hon medverkade berättade hon fräckisar som nog inte skulle platsa här.
Kommer också ihåg när hon låg på svensktoppen med låten "Nu mår jag mycket bättre"
Skrivet: 10/5, 2020 kl. 20:42 av (Dold profil)
Svenska Akademien skrev om henne på ett sätt som nog stämmer väldigt väl med hennes intellektuella briljans, hennes snabbtänkthet, hennes skarpa kontraster och växlingar mellan nattsvart och glädje och hennes totala gränslöshet. Eva Beckman påpekade också hennes ilska och vresighet. Jag träffade henne i arbetet en gång på 1970-talet då hon bodde i Täby. Hon var på sitt speciella sätt inte helt öppen för normala förklaringar. Sedan såg jag henne ofta när hon lång och snygg svepte fram i en vid svart kappa i rulltrapporna på T-banan.
Vad man än tycker om henne kan ingen bortse från hennes rika och egensinniga produktion.
Redan för flera år sedan börade man se hennes förfall. Hon tacklade av, kunde inte gå ordentligt och tandstatusen var inte vad man kunde förvänta sig. Hon såg ut som ett vrak fast hon hade flera år kvar till 70. Hennes hennes starka och okritiska band till Horace & Co störde mig. Då tänkte hon minsann inte fritt och självständigt.
Skrivet: 10/5, 2020 kl. 23:04 av (Dold profil)
Hennes dikter tyckte jag mycket om. Vi var ett gäng på 80-talet som ofta tillsammans läste hennes dikter och i någon dikt fanns (slut) orden "galopp galopp" med vilket vi antog betydde ungefär " det är bara att gå vidare" eller "så var det slut" eller något sånt. En väninna och jag brukar avsluta våra mejl med dessa något bisarra ord. Och tänka på Kristina Lugn som alltså till slut dog vid 71 års ålder.
Hon måste ha bott på många platser, när jag bodde på Söder under 70-80-talet så såg jag henne då och då passera med en stor hund. På senare år ibland i Vällingby och ibland på tunnelbanan. Jag såg henne nog senast förra året vid Slussen och blev nästan chockad över att hon såg så sliten och gammal ut i sin svarta klädsel och det långa vita håret. Hon gick väldigt illa också.
Att hon avstod från att blanda sig i Akademins kris tror jag berodde på att hon dels inte orkade och dels att temat metoo inte intresserade eller liksom berörde henne. Akademin var ju väldigt viktig för henne tydligen, som ett hem förstod jag av någon intervju. Kanske ställde hon sig därför utanför tumultet..
Uppdaterad: 10/5, 2020 kl. 23:06
Skrivet: 11/5, 2020 kl. 13:37 av (Dold profil)
Troligen var hon sjuk även på den tiden Akademin hade sin kris. Hon var verkligen en profil. Sörjd och saknad... 
Skrivet: 11/5, 2020 kl. 14:53 av (Dold profil)
Kristina Lugn kommer med all säkerhet gå till historien, men däremot är jag inte lika säker på att Katarina Frostenson, fast hon kallats för poesins drottning i Sverige, kommer att göra det.
Skrivet: 11/5, 2020 kl. 20:30 av (Dold profil)
Detta var Kristina Lugns sista dikt i "Hej då, ha det så bra", Bonniersförlag 2003.
Uppdaterad: 11/5, 2020 kl. 20:39
Skrivet: 11/5, 2020 kl. 23:35 av (Dold profil)
I SvD söndag fanns en artikel skriven av Lars Ring som handlade om Kristina Lugn och han konstaterar att hon ofta skrev om döden som om den var ett evigt hem. Han nämner också att Kristina som liten fick för sig Döden var Guds fru, gift med honom. Och , skriver han, vad det möjligen därför hon beskrev Döden som försedd med ömma moderliga känslor. Kristina Lugns far var generalmajor och Lars Ring avslutar artikeln med att säga att hon förtjänar en upphöjd plats inom den svenska litteraturhistorien, och hon bör få en gigantisk staty av en generalsdotter till häst. Smått galet förslag kan man tänka, men varför inte, Hon skulle göra sig bra på en stor springare iklädd sin långa svarta svepande klädser med det långa vita hårert fladdrande. Hon kanske faktiskt nickar bifall från sin himmel där hon säkert har börjat frottera sig alla dom som kom före;Strindberg kanske, Stagnelius, Harry Martinsson och Moa, och sist men inte minst Bodil Malmsten som också var den författare som skrev om vanliga människro med vanliga liv med texter som alltid berörde och där man också fick skratta också mellan varven-
Uppdaterad: 11/5, 2020 kl. 23:42
Annons:
Sveriges forum för pensionärer och dig som är 60+
•
•
Löpsedeln
Om Seniorporten
Bli kontaktperson
Bli medlem
Annonsera
Kontakt
••
Till toppen av sidan »
Alla rättigheter reserverade © SeniorPorten 2024 Webbutvecklng: SvenskWebbservice & Yodo CMS
Till toppen av sidan »
Alla rättigheter reserverade © SeniorPorten 2024
SeniorPorten drivs av Precis Reklam AB, orgnr. 556302-9551
Information om Cookies • Sidkarta
Webbutvecklng: SvenskWebbservice & Yodo CMS
