Ett äldre par är ute på en längre bilfärd för att besöka släkt i en annan del av landet. I och med att de är till åren så är de rejält slutkörda efter nästan 11 timmar på vägarna, så de bestämmer sig för att ta in på ett hotell. Men mest för att ta en vilopaus.
– Vi sover i fyra timmar, sedan åker vi vidare, tycker maken och får medhåll från sin fru.
När de checkar ut fyra timmar senare så lägger receptionisten fram en nota på 3 500 kronor. Maken blir ursinnig och kräver att få veta hur de kan ta en så hög avgift. Även om paret medger att hotellet är trevligt så anser de att 3 500 kronor är alldeles för dyrt.
– Tyvärr, det är vårt standardpris, svarar receptionisten och får till svar att maken kräver att få tala med hans chef.
Denne kommer ut till paret inom någon minut, lyssnar på makens klagomål, men förklarar sedan att hotellet har en enorm pool och ett stort konferenscenter som de kunde ha använt under sin vistelse.
– Men vi utnyttjade ju inte det, svarar mannen.
– Visst, men de möjligheterna fanns tillgängliga för er, säger chefen och berättar vidare att paret dessutom kunde ha gått på några av hotellets prisade shower.
– Vi har de bästa underhållarna från New York, Hollywood och Las Vegas här, skryter han.
– Men vi utnyttjade ju inte något av det där heller, svarar mannen.
– Visst, men de möjligheterna fanns tillgängliga för er, säger chefen med ett flin.
Vilka fördelar han än tog upp, så svarade maken samma sak:
– Vi utnyttjade ju inte något av det där!
Chefen står dock på sig och till slut går den gamle mannen med på att betala vad hotellet kräver. Han har dock inte med sig sitt checkhäfte, så han ber sin fru att skriva ut en check och ge till hotellchefen.
När kvinnan räcker över betalningen får chefen sig dock en smärre chock.
– Men damen, det står bara 500 kronor på den här checken!
– Det är korrekt, svarar frun. Jag tog betalt 3 000 kronor för att du låg med mig.
– Men va? Det gjorde jag ju inte, säger chefen bestört.
– Visst, svarar damen. Men den möjligheten fanns tillgänglig för dig…
