Karin väntade på att rörmokaren skulle komma. De hade bestämt klockan tio, men när klockan var tio hade han inte dykt upp. Klockan blev både elva, tolv och ett och fortfarande syntes ingen rörmokare till. Karin antog att han inte skulle komma vid det här laget och gick istället ut på stan för att uträtta några ärenden. Naturligtvis hade hon knappt hunnit lämna lägenheten förrän rörmokaren kom dit och knackade på dörren.
– Vem är det? ropade papegojan inifrån hallen.
Rörmokaren trodde att det var lägenhetens innehavare och svarade:
– Det är rörmokaren.
Han väntade på att hon skulle öppna dörren, men ingenting hände så han knackade en gång till.
– Vem är det? frågade papegojan igen.
– Det är rörmokaren, svarade mannen lite otåligare.
Ingenting hände. Han knackade på dörren, lite hårdare denna gång.
Papegojan frågade:
– Vem är det?
– DET ÄR RÖRMOKAREN FÖR HELVETE! skrek han, nu ordentligt uppretad över den fräcka ”människan” på andra sidan dörren.
Han bankade och bankade, men allt som hände var att papegojan frågade samma fras om och om igen:
– Vem är det?
Till slut var rörmokaren så förbannad att han gick bärsärkagång på dörren. Med ett vrål tog han upp ett av sina verktyg och slog dörren i spillror. Upprördheten blev dock för mycket för den medelålders och överviktige mannen. Han fick en massiv hjärtattack, föll raklång in i hallen och dog på fläcken. När Karin kom hem en timme senare fann hon dörren sönderslagen och en man liggande i hennes hall.
– Jösses! Vem är det? skrek hon rakt ut.
Varpå papegojan svarade retfullt:
– Det är rörmokaren!

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skumma
en del är genier, andra dumma

Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka
fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier
Vissa är svarta, andra gula
vissa är vackra, andra fula.

Men fast dom ibland av annan färg è
är dom precis som vi i Sverige
och när dom vill jobba här är tacket
"ni får inte jobba än för facket"

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga " we shall overcome"
och inte kan "rulla di rulla " som vi
och dom blir sällan fulla som vi
en del är mer judar än vi
en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket
det enda vi svenskar kan bättre är språket
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
Som inte var svenskar - men ja må dom leva!

- Bosse Parnevik 1992

Lite Hjalmar!

Det var två killar som jobbade för kommunen.
 En skulle gräva ett hål, och den andra skulle gå efter och fylla igen 
 hålet. De arbetade ursinnigt hela dagen utan rast. En grävde, den 
 andra fyllde igen.
 En åskådare var hänförd över deras hårda och ivriga arbete,
 men kunde för sitt liv inte förstå vad dom höll på med.
 Så han frågade killen som grävde;
 "Ditt arbete är säkert mycket uppskattat, men vad handlar det om?
 Du gräver ett hål och din kompis går bakom och fyller i hålet
 igen"
 Han som grävde torkade sin panna och suckade;
 "Ja, normalt så är vi tre som jobbar, men han som planterar träden
 är sjuk idag"

Sven vaknar upp hemma med en baksmälla av storlek XXXL. Han tvingar sig att öppna ögonen och det första han ser är ett par Alvedon och ett glas vatten på nattduksbordet.

Han sätter sig upp och ser sina kläder rena och nystrukna. Han ser sig om i rummet där allt är i perfekt ordning, fläckfritt, städat och rent. Han tar sina Alvedon och läser på en lapp på sängbordet:

- ”Älskling, frukosten står på spisen, jag gick tidigt för att handla. Älskar dig!”

Så han stapplar till köket och mycket riktigt så finns varm frukost på spisen och tidningen framlagd till honom. Deras son sitter vid bordet och äter frukost. Sven frågar honom:

- Vad hände egentligen i går kväll?

Sonen svarar:

- Jo, du kom hem klockan tre, aspackad och sinnesförvirrad. Du hade sönder möbler, spydde i hallen och fick ett svart öga när du gick rakt in i dörren.

Förvirrad frågar Sven:

- Så varför är allt i ordning och så rent? Dessutom står frukosten färdig och väntar på mig.

Sonen svarar:

- Ahh, du undrar över det. Mamma släpade in dig i sovrummet och när hon försökte ta av dig byxorna så sa du:

- ”Lämna mig ifred damen – jag är gift”.

Då var det dags igen...

Lärarinnan tillrättavisade en pojke som hade svurit.
– Varför säger du inte bara ”kära nån då” i stället för fula ord? sa hon.
– Din pappa svär väl inte? fortsatte hon.
– Nej, fröken, sa pojken.
– Anta att han arbetar i trädgården och plötsligt tar ett steg bakåt och trampar
på en kratta som flyger upp och drämmer till honom i bakhuvudet.
Vad tror du han skulle säga då? frågade lärarinnan.
– Han skulle säga:
– Du kommer hem tidigt idag, älskling.

Rödluvan var på väg till mormor, korgen med dagens nybakade bullar höll hon under armen. Rätt vad det var så får hon syn på vargen som sitter bakom en stor sten vid sidan av stigen. Rödluvan går fram till vargen och säger:
– Hej, vilken fin päls du har.
Vargen tittar storögt på henne, reser sig och springer iväg längst stigen. Rödluvan traskar något förvånad vidare på stigen och efter en liten stund ser hon vargen igen sittandes bakom en sten och grina illa.
– Hej varg, vilka stora, vassa tänder du har, säger Rödluvan.
Vargen studsar upp och pinnar iväg så att kottar och barr yr längs stigen. Återigen traskar Rödluvan iväg, ännu mer förvånad än tidigare. Efter en liten stund ser hon vargens öron sticka upp bakom en buske i ett dike. Nu hade hon blivit riktigt nyfiken och säger:
– Hej varg, vilka fantastiskt långa öron du har.
Då svarade vargen:
– Nej nu får du fan ge dig, kan jag få skita ifred eller.

Den gamla damen stod länge och tvekade i gathörnet. Trafiken var livlig och hon vågade sig inte över. Kommunfullmäktiges ordförande råkade komma förbi, tog den gamla damen under armen och eskorterade henne över gatan.
– Tack ska han ha, det var vänligt.
– Åh det var så lite så. Men nu kanske damen röstar på mig vid nästa val?
– Ånej, det är mina ben det är fel på , inte på huvudet!