Ja, Lycka är ngt svårdefinerat; en känsla av välbefinnande o en inre harmoni. Att man känner en frid o tacksamhet för livet som det är (eller "trots" som det är)..  Lärt sig en acceptans.. ett "Gilla läget"..

Just nu känns det betydelsefullt för Lycka, att mina nära får klara sig från corona och ja, att vi hinner få bli vaccinerade! 

Känner oxå ja, Lycka av en bra bok jag håller på o läser och ja, god mat!  Samt vandra i härlig natur o se återigen hur Våren o försommaren kommer o allt igen slår ut! 

Seagirl skrev:

Ja, Lycka är ngt svårdefinerat; en känsla av välbefinnande o en inre harmoni. Att man känner en frid o tacksamhet för livet som det är (eller "trots" som det är)..  Lärt sig en acceptans.

Så tänker jag också - jag tror inte att jag använder ordet lycka, men snarare välbefinnande för det tillstånd du bekriver här. Kunde inte sagt det bättre själv, Seagirl!

Lycka är väl ett tillstånd, när man bara förlorar sig själv i något som är... "för stort"... När själen lever sitt eget liv... får kontakt med något "högre"... Vet inte hur jag ska uttrycka det...

LYCKA kände jag, när jag efter förlossningen fick höra barnmorskan räkna till tio fingrar och tio tår på mitt barn, och att hon mådde bra. En stund senare vilade hon, nybadad och insvept i något, i min famn... Hennes lilla hand greppade om min tumme... Det var ett svindlande ögonblick, och jag svor, att jag därefter skulle ägna resten av mitt liv att göra HENNE lycklig!

Och så fick jag KAFFE - som jag inte ens hade kunnat känna lukten av på sisådär nio månader. Och det smakade GOTT!

En annans sorts lycka hittade jag på ett litet mörkt hak i French Quarters i New Orleans i slutet av 80-talet - före Katrina. En av is "urvattnad" Orange Blossom och ett gäng inspirerande jazzmusiker, som jammade i ett hörn. Så mycket känsla... Ja, där försvann tid och rum.

Och lyckan, att sitta med 500 kg fullblodshäst i knäet i mörkt stall, när man själv var jättedeppad. Han kände min sorg och ville trösta...

Lyckan kommer, lyckan går. Den DU älskar, Lyckan får...

Lycka är att älska, och att känna, att man är älskad.

Tack IAnita!  Det var bra att du kom med den förklaringen till begreppet lycka.  Jag fick inte de korta raderna att meningen med livet är att söka lyckan att stämma med vårt vanliga lyckobegrepp. 

Åtminstone med kinesiska tecken finns en uppsjö av tecken för "lycka" så jag antar att det finns minst lika många sorters lycka. 

I dag skiner solen, jag har ingen feber eller hosta och kan känna doften av häggblommor i knopp.  Så nog har jag mycket att vara lycklig och tacksam för. 

Men så är det det där med 1794. Jag kom av mig i 1793. Inte för att den var ruskig eller svår utan för att den var så tjock att jag måste använda båda händerna för att inte boken skulle slå igen och det krävde en särskild sittställning.  Visst - undanflykter!  1794 ligger och väntar.     

Lyckan för mig är att vara behövd och/eller att själv älska någon, för när man älskar någon är man alltid litet lycklig. Lycka för mig har också varit att göra äventyrsresor med litet barnbarn eller annat barn också förresten (Stora barnbarn gör mig snarare orolig)