Jag googlade på ordet "livsranson", men blev inte klokare för det. Ibland var det en livsranson sprit ibland en livsranson kakor.

Vad menar du med livsranson? Menar du att man är trött på livet, att man fått nog, att det inte finns mer att uppleva eller upptäcka?

Jag har fyllt 80 och tycker att jag har så mycket kvar, förhoppningsvis 20 år.  Jag är nyfiken och vetgirig (tack och lov för dator och internet) får hela tiden en massa idéer om vad jag ska göra hemma och i trädgården. Att resa är inte högsta prio pga ryggproblem, men jag tror hela tiden att "i morgon blir det  bättre". 

Se framåt! Hitta förebilder (= äldre pigga människor) samt umgås med yngre. 

"Var dag är en sällsam gåva,

en skimrande möjlighet.

Var dag är en nåd dig given

från himlen, besinna det."

Den fina psalmen 180 i Den svenska Psalmboken har 2 verser till, också mycket tänkvärda. Hur många mina dagar blir är inte så viktigt, som att jag använder dem till att göra något gott för mig själv och helst också för andra. Så tänker jag.

Jag undrar menar du livsranson = livslängd?

Annars kan man ju fundera på ranson av vad då.

Min FAR hade fått sin ranson och tyckte,nu räcker det!Han blev nästan 95  år.

Då tackar nog jag för mig också.

Är det så du menar Per??????

Lite svårt för det filosofiska här.

Alldeles för allvarsamt för mig!

Vi är så olika! Jag har absolut ingenting emot lite djupare frågor ibland. Det får en att tänka efter.

Jag blir 77 nästa gång och hänger gärna med ett tag till, om inte Vår Herre är av en annan mening. Är nog ganska nöjd med min "livsranson". Har varit "lagom dos" av med- och motgångar. Det är svårt att sätta "ett datum" eller årtal, när man anser sig ha fått sin livsranson. Jag tror att om man är gammal och drabbas av en plågsam sjukdom eller blir riktigt svag och orkeslös, tycker man nog att "nu kan det räcka".

Jag tycker det är intressant att diskutera djupare frågor, men du får ju tåla lite motfrågor. Det är inte någon elak kritik bara mitt sätt att se på olika saker. Vi  är ju olika och det kommer ju fram här.

Visst är det en bonus att få leva länge om man är hyfsat frisk och inte har allför många bekymmer.

Jag har märkt att när man är nere i en dal och tycker allt är trist (det händer mig också) då väntar man och sen blir det bättre och så är man pigg igen. (manodepressiv?)

Men min mamma, som blev 91,  brukade säga mot slutet: "Bli inte så här gammal". Hennes vänner var borta, hon hade gula fläcken och kunde inte läsa.

Per14 skrev:

Modellen att bestämma vad som är en "rättvis" livslängd kan användas vid etiska överväganden om vem som skall ges vård, exempelvis om två personer har en livsfarlig sjukdom, den ena är 70 år och den andra 40 år, och man har bara resurser att ge en person vård. Då skall man välja den som är fyrtio år för hen har inte uppnått vad som kan sägas vara en "rättvis" livslängd vilket sjuttio åringen kan sägas ha gjort. John Harris professor i bioetik i Manchester anser det vara den rätta modellen. Jag delar den uppfattningen, den har ingenting med åldersdiskriminering att göra. 

Jag har inga svårigheter att förstå vad du menar med "livsranson", och jag "hänger med" i ditt filosofiska resonemang.
Men...

Varje individ är en säregen individ och endast  hon/han ska bestämma  när "det räcker för mig". I realiteten är det inte självklart att man ska välja 40-åringen före 70-åringen. Det har förr sjukvården försökt sätta gränser, t.ex. inga cancerpatienter över 70 år skulle behandlas, vilket blev ohållbart. Ens fortsatta livskvalitet är avgörande. Det känns som alla andra bestämmer över mig, om man skulle tillämpa John Harris filosofi

Jag tänker ofta - jag har levt så här länge, ingen fara om jag skulle gå bort i snar framtid. Det enda som oroar mig är jag blir en belastning för min dotter, om jag skulle bli så gammal och sjuk som 90 år, men jag förbereder så mycket som möjligt så hon slipper. Har t.ex. lämnat kläder till Stadsmissionen och håller på rensa källarförrådet.

Sen tycker jag att du ska ska fortsätta med dina filosofiska trådar! Inte ge upp bara för att vi andra tänker dom tankarna, men ger inte uttryck för dom här.

Per14 skrev:

Det sakliga är ju okey. Men det blir fel att dra in gnällspik och energitjuvar. Det blir ju en form av en elak insinuation. Det är just detta som jag reagerade negativt på. 

Nu har jag raderat det.

Men ge inte upp, Per.

Vi behöver den här blandningen av olika inlägg.

Gillar pers resonemang och alla andra filosofiska funderingar, men är så dålig med gensvar

Har i alla fallgjort som dhappy och kallar det skämtsamt för döstädning

Hade mina föräldrar 20 mil bort, arbetade heltid, en fotbollsspelande man, två barn, hus och sa till mig själv; detta ska inte mina barn behöva  gå igenom

Nog känner jag periodvis att jag fått min ranson och är definitivt inte bitter på något sätt, men min hälsa är inte den bästa

Ibland kan jag undra varför jag överlevde den svåra bilolyckan 1980, normalt gör man inte det. Sviterna blev för resten av livet och förvärras allt som tiden lider

Evigt tacksam att jag har mitt stickintresse

Som nu då det är varmt, gäller det att tidigt, tidigt ta sin promenad. Häromdan då jag gick mitt på dan, straffade det sig senare, med att jag sov i princip hela eftermiddagen. Har för högt blodtryck just nu, men jag kämpar väl på