Ja, då har vi ändå idag gjort en liten resa genom själens mörker och kan stiga upp till politiken, stickning, trädgården, promenader, musiken och fåglarna.
Skrivet: 16/6, 2019 kl. 20:20 av (Dold profil)
Så här känner jag: "lust och fägring stor" saknar jag. Känner fortfarande glädje inför naturens under, men samtidigt en saknad av lustan (två ögon som möts i samförstånd). och visst saknar jag den "fägring" jag en gång hade.
Skrivet: 17/6, 2019 kl. 12:06 av (Dold profil)
Den bästa tiden var ju dels barndomen, man fick en möjlighet att hänga med på en massa saker utan att behöva göra någonting. På sommaren bodde vi på en ö i Stockholms skärgård, dels var det när jag flyttade hemifrån och läste ekonomi på universitetet och sedan på helgerna var det diskotek. Några år senare var det ett radikalt uppror mot traditionen, gav ekonomkarriären på båten, och då hängde man på "Röda rummet " på Berns, café Morianen på Drottninggatan och Te-huset på Drottninggatan. Här fick jag en stor bit livsranson.
Och sedan började jag utbilda mig igen, gick på Socialhögskolan och började arbeta som socialsekreterare. Och då började allt gå nedåt: Rutinerna, tristessen, ha en massa "dumma" överordnade, tidiga mornar. Fast i ekorrhjulet. Men det som lyste upp då var när jag fick min dotter. Och numera när jag tänker på mitt arbete och ser alla möten med klienterna och hur mycket jag lärde mig genom dessa. Så har även denna period gett mig en rejäl portion livsranson.
Uppdaterad: 17/6, 2019 kl. 16:06
Skrivet: 17/6, 2019 kl. 15:56 av (Dold profil)
"Livsranson" tolkad jag på en gång som den ranson av glädje och sorg, lycka och bekymmer vi får under vårt liv. De flesta av oss kanske faktiskt haft mer bekymmer och sorg i livet än vad många av oss vill erkänna. Man kan tänka att "nu har jag fått nog" om man haft mycket bekymmer och tycker att nu är måttet rågat och man har ingenting emot att "vandra vidare". Andra har varit lycklilgare lottade och livet har mera varit ett spännande äventyr, som man gärna behåller ett tag till. Kanske beror det mera på hur man tar det och inte hur man haft det, men, eftersom jag tror att livet är en skola, tror jag ingen slipper undan från bekymmer, mer eller mindre förlamande. Jag tror att man råkar ut för vad man orkar med och blir man så gammal som jag är (82), så blir det kanske mer bekymmersamt därför kroppen strejkar och vill inte göra som man vill och vänner som man levt med hela livet går bort och rätt som det är tycker man livet saknar glädjeämnen och tycker det ska bli skönt att vandra vidare. Man tycker helt enkelt att man fått sin ranson här i livet. (Sälv lever jag gärna ett tag till så länge jag kan gränsla min mc, men sedan vet jag inte)
Skrivet: 17/6, 2019 kl. 17:10 av (Dold profil)
Evaro skrev:
(Själv lever jag gärna ett tag till så länge jag kan gränsla min mc, men sedan vet jag inte)
Det var lite roligt för på nyheterna igår var det reportage om att kvinnor över sextio år skilde sig i ökad utsträckning. Bland annat var det en kvinna som skilt sig från sin make och flyttat till Kalmar och skaffat en motorcykel.
Skrivet: 17/6, 2019 kl. 22:19 av (Dold profil)
Det var inte jag! Men den Honda 750, som jag nu äger köpte jag av en kvinna, som köpt den för att hennes kille också körde mc. Sedan skildes dom och hon träffade en ny kille som inte körde mc, så Hondan stod i deras nya garage och "skräpade" i flera år innan hon kom sig för med att sälja den. Den hade gått ca 300 mil och var alltså nästan ny. :-) Nu har den gått över 3000 mil.
Skrivet: 18/6, 2019 kl. 14:57 av (Dold profil)
Intressant tråd Per14, visst blir man mätt på livet. Kroppens nedtrappning är ett skäl till att tillvaron krymper och livet blir mer enahanda. Visst dippar man och undrar hur länge man måste finnas. Förlorade tidigt ett barn i svåra hjärtfel och vågade inte försöka igen eftersom jag själv har ett medfött dåligt hjärta. Så, visst är ensamheten ett bekymmer så här dags i livet. Men, jag slipper sörja att förlora nära överlevande.
Tror som Evaro att livet är ett lärande och att vi finner tröst i det om vi vill. Visst - livsransonen kan mätta i allra högsta grad, men det är samtidigt min tro att uthärdandet har sin poäng. Ibland har tanken på ättestupan slagit mig som en utväg för den som uthärdat nog... men inte som en väg för andra att "bli av med" de som tar kraft från övrigt samhälle. En grym tanke även om dåtidens lösning kunde vara befogad ... men, att få välja sin väg ut ur livet kan vara en sak att begrunda.
Livspaketet och resan är en intressant sak att begrunda - absolut...
Skrivet: 18/6, 2019 kl. 16:01 av (Dold profil)
Jag undrar hur den tredje och svagaste ungen i fiskgjuseboet tänker om sin livsranson. Från det den kläcktes har den behandlats styvmoderligt och snart dör den väl eller blir utkastad.
Skrivet: 18/6, 2019 kl. 16:11 av (Dold profil)
sigrid skrev:
Jag undrar hur den tredje och svagaste ungen i fiskgjuseboet tänker om sin livsranson. Från det den kläcktes har den behandlats styvmoderligt och snart dör den väl eller blir utkastad.
Förstår din tanke. Livets villkor är hårda för allt levande. Har jobbat för omsorgen om flerhandikappade tidigare i mitt liv och livsresan är inte enkel för många. Eller för de som föds in i missbrukets effekter, kriminalitet etc... tungt.
Uppdaterad: 18/6, 2019 kl. 16:27
Skrivet: 18/6, 2019 kl. 18:26 av (Dold profil)
Om man vill fördjupa sig i existensens problematik kan man ta och läsa "De dömdas ö" av Stig Dagerman. Jag läste först den i ungdomen men har nu läst om den och det är verkligen en "brytande" upplevelse. Efter den blir man aldrig riktigt densamma. Jag märker överlag nu att när man läste litteratur i ungdomen så förstod man inte allt. Det är en fördel med att bli gammal, man förstår den mänskliga existensen på ett annat sätt. Man vet ju inte när man hamnar på "De dömdas ö" eller i "fiskgjuseboet" när man lever hand i hand med bland annat Trump och Irans ledare. Blir det ytterligare fyra år med Trump så lär inte nerverna hålla utan då är det lika bra att lämna in.
Uppdaterad: 18/6, 2019 kl. 18:28
Skrivet: 6/10, 2019 kl. 16:08 av (Dold profil)
Jag råkade hamna i denna tråd och det var intressant läsning. Dessutom har jag undrat vem Tänkaren är men nu vet jag det! Varför du bytte "identitet" vet jag ju inte och har inte med det att göra. Jag kände igen inlägg men samtidigt var det som att jag hade "tappat bort" en person. Fast nu är du "återfunnen", så det känns bra! 
Jag har nog haft och har funderingar kring det ni kallar livsranson men kan nog inte utveckla det just nu. Min mamma dog av sin tredje hjärtinfarkt vid 91, gick och la sig på kvällen och sedan hände det. Hon hann larma själv, när jag väl kom dit mitt i natten låg telefonluren på golvet och ambulansen väntade utanför. Men hon avled i ambulansen på väg till sjukhuset. Så jag antar att hennes livsranson (eller livskvot?) var fylld. Själv vet jag inte om jag vill bli så gammal, är inte så säker på det...
Skrivet: 6/10, 2019 kl. 19:05 av (Dold profil)
Tänkaren skrev:
Det var lite roligt för på nyheterna igår var det reportage om att kvinnor över sextio år skilde sig i ökad utsträckning. Bland annat var det en kvinna som skilt sig från sin make och flyttat till Kalmar och skaffat en motorcykel.
Det var inte jag! Jag blev änka 10 år innan jag skaffade mc och har nu bott i Kalmar i halva mitt liv, även om jag är född och uppäxt i Stockholm. :-)
Skrivet: 6/10, 2019 kl. 19:19 av (Dold profil)
Evaro skrev:
Det var inte jag! Jag blev änka 10 år innan jag skaffade mc och har nu bott i Kalmar i halva mitt liv, även om jag är född och uppäxt i Stockholm. :-)
Det visste jag att det inte var du, för du skilde dig aldrig. Men att det var så länge du bott i Kalmar var en överraskning.
Skrivet: 6/10, 2019 kl. 20:33 av (Dold profil)
Om jag får vara så frisk och pigg som jag är idag så vill jag bli minst 95 år.
Skrivet: 5/1, 2020 kl. 15:23 av (Dold profil)
Jag skall fylla 72 i år. Har tre barn och sju barnbarn. Jag har också ont i rygg och ben men annars är jag frisk
OM livet är snällt mot mej vill jag nog leva kanske tio år till.
Har sagt till mina barn att om en svår sjukdom eller olycka drabbar mej och jag slutar äta får de inte mata mej.
DÅ VILL JAG INTE LEVA MER.
Så tänker jag idag......man ska ju aldrig vara säker vi vet ju ingenting
Annons:
