Operera bort en njursten ingen bagatell

Publicerad: 2/9, 2017

NJi kanske läst den här berättelsen för ca 3 år sedan:

Äntligen. Efter ett helt års olidlig väntan fick jag tid för operation och tog tåget till Universitetssjukhuset i Örebro.
Blev otroligt väl bemött. Det var fullt på avdelningen och fick ligga första natten på ett lyxhotell på stan. Så fashonabelt har jag aldrig bott tidigare. Taxi dit och taxi därifrån. Tillbaka till sjukhuset fick jag ett enrum. Fick träffa den mycket trevliga kvinnliga kirurgen. Så var det dags för operation. I förberdelserummet träffade jag mycket trevlig personal. Och da Vinciroboten stod där bakom ett skynke. Helt tyst.
Sen kom narkospersonalen och började applicera elktroder lite här och var som skulle hålla koll på det hela. Ett par elktroder på bakhuvudet skulle holla koll och känna av hur narkosen tog. Varken för lite eller för mycket gas.Narkosen började varsamt med varmluft innan narkosgasen satte igång.
Sen vips var det klart för mej rörde var det fråga om sekunder. . Fast jag mådde inte särskilt bra när jag vaknade. Tumme upp eller ned det var mitt sätt att kommunicera med personalen.Rösten fungarade inte.
Efter några timmar började livet gå till baka någorlunda till det normala. Natten till fredag kunde jag inte sova en blund. På morronen kom ett helt gäng med den trevliga kirurgen i spetsen . Och kirurgen berättade hur operationen gick till. Tre titthåli magen och ett större hål där man tog ut den 20 mm stora njurstenen. Någon tyckte att jag kanske kunde åka under dagen, men jag protesterade. Men på fredag var det dags för hemfärd.Utan att kunna äta, bara dricka.Det gick bara inte.
Nu var det dags att ta sej till järnvägstationen. Ca 1 km längre bort. En afgan och jag gjorde sällskap. Han kunde vägen till station..Det var väldigt kallt och halt och väskan var alldeles för tung. Hade naturligtvis packat väskan alldeles för full och tung. Men jag fram kom stationen utan missöden och sen var det dags för hemfärd sa 20 mil på tåget.
Måndag morron ringde den trevliga kirurgen och frågade hur jag mådde.Det uppskattade jag.
Sedan återstår bara att ta bort en kater som jag haft i ca 10 månader och en klammer runt såret.
Men det är en annan historia.