Pingis bra för hjärnan

Publicerad: 30/10, 2017

Har spelat koppingis häromkvällen och det var kvalspel och olidligt spännande. Vi är ca 100 spelare mellan 16- 75 år som spelar från oktober till april i 4 divisioner.
Nu den här veckan skall det avgöras vilka lag som flyttas upp eller ner i en annan division. Dom i fyran kan inte förståss inte flyttas längre ner .
Och efter en sån här pärs mellan kl 1700 till 2030 och med otroligt spännande matcher så kände jag mig i sjunde himlen när jag kom hem. Medveten om att det är endorfinerna som jobbar för högtryck flera timmar efter matchen.Det går inte att somna förrän sent på morronsidan.

Jag och några kolleger kan åldersmässigt vara farfar till de allra yngsta, och far till väldigt många. Och det går bra för några oss äldre i denna mycket snabba sport. Nu är det inte bara snabbhet som gäller. Det är taktik, material och bollens rotation och fart och nerverna. Och allt måste stämma samtidigt.Det går inte att konstruera en dator som en når min kapacitet det törs jag lova.

Det som gläder mig att jag efter över 60 års års spelande jag faktiskt kan behålla spelkvaliteten. Tack vare hård träning från september till mars. År ut och år in.
Och i kväll gick det särskilt väldigt bra för mig bla. tack vare mitt nya racketgummin som ställer till huvudbry för motståndarna som spelar med vanliga gummin. De nya beläggen kallas för dögummi eller ännu värre saker som inte går att skriva här. Beläggen är knottriga och användes redan på 50-talet men har tagits till heders igen. Bollbana kan bli väldigt konstig och ställer till stora problem för motståndarn.
Ljudnivån är ibland öronbedövande i den lilla lokalen med 12-15 spelare och minst lika många som hejar på sina medspelare.Många har väldigt svårt att tygla sitt humör.
Och dom riktigt unga skäms inte att få stryk av oss gubbar. Och spelarna är av alla samhällsklasser, bara nån tjej..
Enstaka bollar i matchen betyder vinst eller förlust för hela laget. Det är mycket som står på spel.Kanske man flyttas ner i en lägre division. Men mest kämpar man för äran förståss. Vi är tre man i varje lag och spelar 10 individuella matcher till 11 vunna bollar i fem set.
Lyckan det kan vara att göra en jätteräddning på en helt omöjlig boll. Och att vi även applåderar motståndarna om han lopar in en bra boll. Blir det en kantboll eller nätrullare då ber man om ursäkt för sin tur.Men ibland kokar känslorna över ordentligt. Det har hänt att vi fått lappa ihop ett pingis bord som sparkats i bitar. Men det tillhör undantagen och snabbt kyls känslorna ner.Och man är aldrig sur på motståndarn. Alltid på sin egen oförmåga.

Har funderat på hur i all värden man kan behålla spelförmågan ända in i 70 års åldern och faktiskt ända till 80 år. Gunnar är 80 och slår ut många av sina 60 år yngre motståndare. Han har faktiskt blivit spelmässigt bättre på senare år. Han är extra populär eftersom han sköter kaffekokningen och har ofta med sig nybakade bullar.

Är hjärnan trots allt påverkbar även i hög ålder? I den här sporten måste man hela tiden använda hela hjärnan inte bara armar och ben. Synen kan dock vara ett problem.Av någon anledning som kan jag numera spela utan glasögon som jag provade ut för 20 år sen speciellt för pingis.Som jag förstår tvingar man sin hjärna att hela tiden bli lite bättre.
Tilläggas att jag har haft en stroke på höger sida för  ca 20 år sen, men som jag tack vare pingisen knappt känner av.Den här sporten borde vara olämlig för personer med högt blodtryck.