för många år sedan växte jag upp. Andra världskriget var slut, min skola stängdes för att ta emot de vita bussarna med flyktingar. Tiden gick och  min övertygelse var (och är) alla människors lika värde. Dessutom  en respekt för de som var äldre och hade.mer livserfarenhet än jag.

(Undrar i dag var tog den respekten vägen)?

Igge det är hoppfullt att läsa dina inlägg. Alla har inte tappat sin empati när det gäller flyktingar.

När det gällre äldre så är det som all tidigare erfarenhet förlorat i värde. Det kan även vara boklig sådan. Även fast det är bra att se kritiskt på saker och ting, men då måste man veta vad man kritiserar. 

Undrar hur många unga idag får insyn i ett gamlingsliv? Hur många lever nära sina äldre släktingar? Hur ska de då få förståelse för hur det är att bli gammal? 

Tröstlös tanke att allt färre får "respekt" för äldre om man inte förstår hur det är att förlora mer och mer av sin kropps funktioner. Att man behöver få en sittplats på tåg o buss eller att man har den livserfarenhet som de uppväxande saknar, precis som du säger. 

Från min uppväxt i Södertälje minns jag inga vita bussar men alla invandrade arbetare som industrierna behövde. Det blev en växande respekt för andra kulturer.