Jag använder inte jeans längre, men jag minns från 70-talet att de var inte särskilt slitstarka. Slets på låren. 

Numera använder de säkert bättre tyger. 

Jag har ägt ett par manchesterjeans i början på 70-talet. De var antingen brandkårsröda eller möjligen väldigt gula. Förstår inte idag hur jag kunde köpa dem. Den bruna varianten var det väl främst lärare som bar oftast tillsammans med en matchande manchesterkavaj.

IAnita skrev:

Jag använder inte jeans längre, men jag minns från 70-talet att de var inte särskilt slitstarka. Slets på låren. 

Numera använder de säkert bättre tyger. 

Det minns jag också. Men nu är det helt annat, men de är dyra.

Mats skrev:

Den bruna varianten var det väl främst lärare som bar oftast tillsammans med en matchande manchesterkavaj.

Det var den intellektuella varianten av klädsel. 

Minns du ramsan: 

ett, två, tre, fyra, alla byxor äro dyra, den som inga byxor har, den får gå med rumpan bar, ha ha 

Kanske är något ’göteborgskt’?    

Tintin skrev:

Jag har ett par marinblå  "fin-manchester-byxor" som jag ibland tar på mig--

vid vissa tillfällen.

Jag vet hur dem ser ut, de är betydligt mera glansiga, en helt annan design. 

sigrid skrev:

Det var absolut inte en allmän intellektuell symbol  utan en politisk vänstermarkering, oavsett om byxorna/kavajen satt på en lärare, en Mah-Jongsympatisör, en författare, en socialarbetare eller en vanlig flummare.  Det var viktigt med färg och spårvidd.  Eftersom manchesterkläderna inte var pressade eller hade särskild passform utan var säckiga och formlösa passade de bra för dem som ville se ut som om de hade viktigare saker att tänka på än hur de såg ut.  

Byxramsan är nog känd i hela landet. 

Ja, att det inte var en allmän intellektuell symbol vet jag. När jag läste ekonomi på universitetet på sjuttiotalet var det bara lärare med vänstersympatier som hade sådana. Men den modell som jag har nu är formad som vanliga jeans men som sagt mycket bekvämare än vanliga jeans. Även i terapisvängen var de vanliga bland män. Sinnebilden för en manlig psykoterapeut var den bredspåriga, säckiga manchesterbyxan och gärna en stickad tröja. Då hade den lite lagom mjuka looken. Och ville man förhöja den känslan fungerade ett par jordskor bra.  Det här rörde sig om den alternativa terapeutiska rörelsen på 70-talet.

dhappy skrev:

Om manchesterbyxor har smalspåriga eller bredspåriga ränder avgör för min del om det är snyggt.
På 70-talet var manchesterbyxorna bredspåriga (vad jag minns) och sådana finns även idag. Jag tycker dom är fulare. Köpte förra året ett par blåa smalspåriga.

Dina bilder är nog en liknande modell som Tintin (Var fick jag Tino ifrån) har. De är elegantare, passar bättre på fest.  

Jag brukade tidigare alltid ha ett par manchesterbyxor på vintern men senaste åren har det varit svårt att få tag i snygga mancesterbyxor som känns bekväma och sitter litet ledigt på. Jag klarar inte av byxor som sitter som korvskinn om baken, dessvärre något ganska vanligt vad gäller långbyxor för kvinnor. Jag minns att jag på 80-talet ett tag hade ett par snygga manchesterbyxor i bredspårigt tyg, jag bara älskade dessa byxor som till slut blev ganska slitna. Ack ack..