Tofsan skrev:

Memoarer är ju nostalgi av högsta grad. Just nu skriver jag om mina två somrar som barnflicka i Saltsjöbaden. Det var två av många lyckliga perioder i mitt liv.

Bl. a. var vi och dansade på Bagggensholmen (tror jag den hette) Kvällarna avslutades med: "Goodnight sweetheart, it´s time to go......I hate to leave you....." Romantiskt så det förslog.

https://www.youtube.com/watch?v=dqNzmxxvdvY

Åh vad du är duktig som skriver dina memoarer! Vad värdefullt att ha för dina barn och barnbarn. Önskar mina föräldrar gjort det. Lite har dom ju berättat, men jag skulle vilja veta mer detaljer. Nu är min mamma 95 år och väldigt glömsk så det går inte att fråga längre. Jag har i alla fall frågat mycket så länge det gick. 

Att du kommer ihåg danserna och sista låten! Gissar att du förflyttas tillbaka i tiden när du skriver och återupplever det igen. Härligt! 

En del av alla minnen är mina föräldrars gästbok. När jag läser den (första "dikten" är från 1947: "Tack för en fin kväll i ert trevna tjäll"). När jag läser i den minns jag många av dem, kan se och höra deras  olika skratt och personligheter

Tofsan skrev:

Jag har letat upp de två barn jag passade i Saltsjöbaden 1954-55. De är nu 67 och 76 år. Nu vet jag inte om jag vågar ringa dem och berätta vem jag är och fråga om de minns sin barnflicka från 50-talet. Den yngre var bara två år men den äldre var ju 11-12 år och kanske minns mig.

Visst flyttas man bakåt i tiden.

Kan du inte skriva ett brev, så dom inte blir överrumplade som det kan bli om du ringer och lämna ditt nr så kan dom välja om dom vill ha kontakt. Själv skulle jag bli jätteglad och vilja prata minnen, men man vet ju inte. Dom kan ju vara sjuka, dementa så det inte funkar.