det ringde ut för rast. Vi rusade ut, för det mesta "hystade" vi boll mot skolväggen, bakom ryggen, under benet, ibland en, ibland två bollar. Lärarna tågade fram och tillbaka sida vid sida och höll ett öga på oss. Vad killarna gjorde minns jag inte.

Vad kommer du ihåg från dina raster på Skolgården? 

"Bollhystandet" mot en vägg, kallade vi bara för att "bolla". Men uttrycket att "hysta iväg något" användes i andra sammanhang, minns jag nu..! ;)

Annars minns jag att vi hoppade rep (även långhopprep) och hage... Roligt var det, men undrar om ungarna kan sånt i dag?   

Jag minns att jag skickade iväg en näve på en stor kille, han var väl nästan dubbel så tjock som jag och han fick näsblod. Det var i femte klass. Han gick i en parallellklass och han var väldigt stöddig. Sedan blev jag en hjälte i min klass för en eftermiddag.

Annars var det mycket spring runt på skolgården särskilt i lågstadiet. Det var bollspel och ibland gick vi undan och spelade kort. Även hoppa hage och hopprep, balansera på järnräcket. Några gick iväg och tjuvrökte på killarnas toalett, men det gjorde inte jag för jag var ordentlig och hade respekt för auktoriteter. 

Bollade med flera små bollar samtidigt, jag tror att dom skickliga  kunde bolla med tre bollar, vi blev ganska skickliga minns jag. Väldigt vanligt bland oss tjejer var det här snöret som vi höll mellan fingrarna och gjorde olika bestämda figurer med, den figur som jag gjorde skulle kompisen ta över på sina fingrar, göra en ny figur som jag skulle ta över och så vandrade snöret mellan våra händer. En figur vi kunde göra var "strykbrädan". Vi skrev i varandras poesiböcker, korta verser såsom t ex. Glöm ej vännen som skrev i hörnet. Och så ritade man en liten krumelur. Hoppade hopprep, jösses vad vi hoppade hopprep. Långrep ibland. Hage, javisst, och den såg alltid ut på samma sätt. Jag minns inte om vi hade med bokmärken och "filmisar" till skolan för det var ju också en stor del av livet under barnaåren. Bytte filmisar, Errol Flynn mot Myrna Loy och allt vad dom hette. Gammaldags bokmärken var åtråvärda, gärna dom med vackra svalor på. 

KIllarna, vad gjorde dom? Gapade och skrek mest minns jag. Spelade fotboll kanske? Faktiskt minns jag inte killarnas lekar. Jag får fråga min fyra år yngre bror tid tillfälle. För på skolgården lekte vi tjejer sällan med killarna, däremot hemma lekte vi ofta tillsammans killar och tjejer -under barnaåren. 

Tofsan, minns också skridskorna man fäste fast med remmar och som ofta gled av. Vi kallade dem för sillarör (undrar varför). Efter sillarören kom halvrör sedan helrör. Då kunde man åka syskonpar med någon  kille. Man korsade händerna och körde sida vid sida. Vilken lycka om det råkade bli Han!

Igge skrev:

Tofsan, minns också skridskorna man fäste fast med remmar och som ofta gled av. Vi kallade dem för sillarör (undrar varför). Efter sillarören kom halvrör sedan helrör. Då kunde man åka syskonpar med någon  kille. Man korsade händerna och körde sida vid sida. Vilken lycka om det råkade bli Han!

Som 13-åring önskade jag mig "konstis" dvs dom vita konståkningsskridskorna som skolkompisarna från villaområdena fick. Men vi hade inte råd, jag fick i stället ärva ett par bruna helrör av en släkting och det var ju inte samma sak. Men det var inget att göra. Jag läste för några år sedan om detta i min sparade dagbok från dom åren,  jag var tydligen gruvligt besviken över  detta med dom "fula" helrören. Under småbarnsåren hade jag också såna där skridskor med remmar och som alltid åkte av efter en stund..

Ojoj, jag har massor av minnen från min barndom, ända sen jag var drygt tre år. 

Men skoltiden som liten va kul. Vi sjöng ramsor...." Vi komma ifrån Riara, riara.....". Vi lekte " Halli hallå" en frågetävling m boll inblandad. Vi hoppade rep långt upp ända till högstadiet, bl a nåt som hette bondtolvan. Bollade två eller tre bollar mot en vägg. (också bondtolvan). Hoppade hage, mm mm har hur mycket som helst i mitt minne....Så roligt att tänka tillbaka. En sak är säker. Vi var vädigt mycket utomhus o lekte. 

Angående sån där skridskor som man spände fast med remmar... Några hette väl "halvrör"...
De var likadana som helrören, fast utan den fasta kängan. 
Före dem hade man även en enklare (spetsig) variant, som vi kallade "spiskrokar".
Den allra äldsta modellen tror jag Pippi hade på sig i sitt julavsnitt, och de gjorde verkligen skäl
för namnet. De skridskorna hade verkligen en krok längst fram på skenan.

Jag har en väninna som brukar "tjata" på mig, att vi ska ut och åka skridskor igen, men där går min gräns!
(Lämnade förresten in mina konståkningsdito till Second Handbutiken, just idag. Tror inte jag har någon
större lust att testa ev. benskörhet med dem.;) Hon (väninnan) har lovat sitt BB att de ska ut någon dag.
"Lycka till", säger jag. Har man inte stått på ett par skridskor på 35-40 år, så är det nog lite dumdristigt att
ge sig på det konststycket nu. (Men - hon har inte kommit iväg än!)  *LL*
 

Som Crassula skriver ovan, vi var väldigt mycket utomhus och lekte. Vi sprang, vi klättrade, vi hoppade, vi gick balansgång på allt möjligt, ibland gjorde vi farliga saker som att hoppa på isflaken i Årstaviken. Jag var hejare på att gå på händer vilket jag sommartid ägnade mig mycket åt. Och så lärde man sig hjula. Ovanpå allt detta skridskoåkning, skidåkning, cykla,  bollspel och mycket mer. Kort sagt var vi  förr väldigt mycket i rörelse helt enkelt. Utomhus. 

För sådär 40 år sedan när jag alltså var ungefär 35 år gammal fick jag för mig att jag tillsammans med ett gäng ungar skulle åka skridskor, jag hade då inte åkt sedan jag var i 15-årsåldern. Det hade gått 20 år alltså. Sagt och gjort, jag lånade ett par konståktningsskridskor (som ju aldrig fick som barn) och satte iväg. Drabbades nästan genast av en hemsk kramp i fötterna och måste hjälpas av banan. Jättekul tyckte barnen. Gjorde inte om försöket. Så hur den här väninnan till Des ovan ska klara av att åka skridskor efter ett uppehåll på 35-40 år skulle jag vilja veta!   

Håller med om ALLT du skrivit i  stycke nr två, Isa! (Det stämmer på pricken med mina senste erfarenheter av skridskoåkning! ;)

Jag lovar att "rapportera", om den där åkningen verkligen blir av ..! (Hoppas bara att hon inte gör sig illa.)

Des skrev:

Håller med om ALLT du skrivit i  stycke nr två, Isa! (Det stämmer på pricken med mina senste erfarenheter av skridskoåkning! ;)

Jag lovar att "rapportera", om den där åkningen verkligen blir av ..! (Hoppas bara att hon inte gör sig illa.)

Ha ha ha Des, du får gärna tipsa henne om min ack så korta nostalgitur på skridskor - och OM hon skulle sätta dessa vansinniga planer i verket borde hon låna litet  vadderad ishockeyutrustning av någon. 

Ett hopp till skolgården: När det ringde in för morgonen ställde de olika klasserna upp sig på led  (två och två) och gick sedan in klassvis till resp klassrum. Där började dagens lektioner med en psalm under frökens ihärdiga trampade på orgeln.

När det var dags för skolavslutnin för sommaren var det viktigt med ny klänning och syrener till fröken. Syrendoft påminner mig fortfarande om sommarlov.