minns jag när vi handlade i på 50-60-talet. 5 öre jäst fick man på en bit papper, mjöl, socker vägdes upp och hälldes i papperspåsar.  Mjölk handlades i medhavda mjölkkannor. Så småningom kom plastpåsarna och de togs tillvara, tvättades och användes igen. Då tänkte vi inte på att vi var miljömedveta!

Tofsan skrev:

I mitt barndomshem tvättades plastpåsarna och hängdes till tork över vedspisen.

De höll länge!

I affären var det som Igge skriver, det mesta i papperspaket. Om vi handlade  mycket och fick hem det i en kartong så låg där ofta en påse karameller till oss barn. Vilken lycka för en liten unge!

Och vilken lycka när pakten blev tomma! Då fick man dem till att leka affär med.

Visst skulle vi nu behöva tänka tillbaka på hur vi tog tillvara på allt från matrester till att återanvända mycket av sådant som nu slängs. 

Ibland så dyker det upp nåt nånstans som öppnar minnenas dörr på vid gavel, ibland kring sånt man inte tänkt på på länge. Häromdan var det en bild i en lokal FBgrupp på min barndoms speceriaffär... jag kunde känna doften, och det dök upp massvis med bilder i mitt huvve. Igår var det här på SP högertrafikomläggningen som väckte roliga minnen, vi var ett gäng tonårstjejer som var ute och cyklade på morronen. Och idag då... nåt jag verkligen inte vet när jag tänkte på senast. I ordkedjan här kom potatis och sen mjölig... Min mamma använde en potatissort som hette Up To Date, mjöliga, vita, och hon kokade dom så makalöst perfekt. Härligt minne, som jag fick tillgång till idag!