Jag minns en intervju med en mycket gammal kvinna som sa sig ha ett ljust sinne, hon såg det själv som en gåva. Hon hade haft ett ganska hårt liv men trots detta alltid sett framåt och liksom kunnat ta nya tag vid motgångar. Hade förmågan att glädja sig åt det lilla. Kanske var hon en slags livsnjutare?

När män och kvinnor blir ensamma efter skiljsmässor får männen sämre hälsa och kvinnorna bättre och detta ser man som att kvinnor har lättare upprätta/upprätthålla relationer med andra kvinnor och just glädja sig "nån gång" medan män mest vågar sig på att skiljas när de hittat någon ny livskamrat eller så "sörjer" de med att sprita eller dränka sina besvikelser på andra ohälosamma vis som att vänta på förändring utan att ta egna initiativ.

Sen har livet gått dom förbi.

Mats inlägg var väl roligt?!

Män är sårbara, men de kan också resa sig och finna sin egen väg. Cowboyen rider iväg vid morgonrodnaden.

"Mr Nobody" upptäcker att han innerst inne är en cowboy eller på nutida språk: Män behöver projekt som de driver för att vara lyckliga. Därmed är denna tråd slut.