... lär ha författats av kåsören Cello. Det begav sig inte bättre än att kåsörens ungdomsvän skulle gifta sig. C. kände inte den blivande bruden personligen, men det hade ryktats om att hon tidigare varit - som man säger - lätt på foten. Med bistånd av hustrun fann C. en, som han tyckte, originell lysningspresent, en ljusstake i form av en Aladdins-lampa.

Denna sändes med butikens försorg till lysningsadressen.  Till bröllopsfesten ville C. skicka ett telegram, som fiffigt skulle anknyta till presenten, och kom fram till följande:

NÄR VINTERNS KALLA NÄTTER SIG NÄRMA

HOPPAS VI ALADDINS LAMPA SKALL VÄRMA

Tiden gick, men det kom inget tackbrev. En dag mötte C brudgummen, men denne gick demonstrativt över till andra sidan gatan. Konfunderad ringde C upp en bekant, som varit med på festen. Telegrammet hade framkommit och blivit uppläst, dock med texten:

NÄR VINTERNS KALLA NÄTTER SIG NÄRMA

HOPPAS VI ALLA DIN SLAMPA SKALL VÄRMA.

 Tänk så fel det kan bli!