Skrivet: 8/3, 2020 kl. 22:53 av (Dold profil)
Det är lätt att tänka att åldrandet är kontinuerligt att man så att säga blir äldre dag för dag, siffra läggs till siffra. Men i verkligheten är det som åldrandet tar ett språng, plötsligt är man gammal, man har förvandlats. Jag känner att jag har genomgått ett sådant språng nu och det får sakta sjunka in. Jag känner exempelvis att jag är för gammal för att flytta vilket jag tidigare tänkt. Men nu är det nog klokast att invänta äldreboende.
Skrivet: 8/3, 2020 kl. 23:49 av (Dold profil)
Jag kan känna en viss tillfredsställelse i att "ha blivit en gammal kärring". Nu kan jag gnälla och svära och domdera som jag vill, för det är vad omvärlden förväntar sig av - en gammal halvsenil tant.
Ja, ibland önskar jag att jag kunnat resa lite till och... men hälsan tillåter inte det numera. Men jag är JÄTTEGLAD för allt jag har fått se och uppleva...!
Minnen skall man skaffa sig medan man fortfarande orkar.
Skrivet: 9/3, 2020 kl. 12:45 av (Dold profil)
Precis så tänker jag med, som du, Raniva. Nu har jag rätt att vara "satkärring" gentemot den yngre generationen - om jag vill. Tacksam också för att jag hunnit med mina långa resor. Nu tvekar jag även inför korta resor. Det är som du säger, Tänkaren, åldern kommer liksom i språng. Men det har jag alltid varit medveten om, eftersom jag lagt märke till det hos min äldre omgivning. Jag har därför alltid försökt att ha en framförhållning och när jag blev änka bestämde jag mig för att inte flytta från bostaden de första två åren, ty då är man inte tillräknelig. Det blev inte förrän 6 år senare och då tänkte jag att jag skulle skaffa en bostad som jag skulle kunna leva i tills det var dags för hemmet. Alltså bottenvåning med inglasad balkong, fönster i badrummet, gästrum för barnbarn och arbetsrum. Nära till vandring i naturen med rullator, nära till buss, sjukhus och affärer. Nu har jag bott här i 17 år och fortfarande inte behövt använda mammas gamla rullator, som står i källaren. Jag skrev ner mina krav och när jag fann bostaden, där allt fanns, var det bara att flytta.
Skrivet: 9/3, 2020 kl. 13:12 av (Dold profil)
Nej, jag tror inte att jag har lagt mig till med någon "åldersnoja" och tänker inte bli grinig eller ilsken. Vem säger att gamla tanter förväntas bli sådana?
Jag tror att jag är ungefär den jag alltid har varit, nyfiken, rörlig och aktiv - bara lite långsammare, måste jag ändå medge. Planerar dock att sälja min bostadsrätt och bo i s.k. trygghetsboende, när det blir min tur. Jag har stått i kö i 6 år, så det kan bli inom ytterligare ett par år.
Ditt boende verkar idealiskt för dig, Evaro, men jag vill gärna bo allra överst, på 12:e våningen eller så. 
Raniva, jag tycker som du om att skaffa (glada) minnen! Och Tänkaren, jag tror det är fint att kunna flytta medan man kan bestämma VAR man vill bo resten av sitt liv! Lycka till med det!
Skrivet: 9/3, 2020 kl. 13:42 av (Dold profil)
Jag tror nog att jag blivit snällare och mer generös med åren. Om någon skulle göra något jag inte tycker om - vad spelar det egentligen för roll. Nya generationer får leva som de vill och ta ansvar för det. Vid min ålder har man ingen prestige att förlora. Jag behöver inte reta mig på något jag inte tycker det är roligt att haka upp mig på.
Skrivet: 10/3, 2020 kl. 18:41 av (Dold profil)
Att livet går mot slutet är jag medveten om. Känner stor tacksamhet men också vemod, det har ju gått så fort. Tycker att jag blir mer och mer en snäll och vänlig tant som gärna hjälper till när jag kan.
Skrivet: 10/3, 2020 kl. 19:53 av (Dold profil)
Döden är absolut inget jag tänker på. Oroa sig för något man inte kan göra någonting åt - känns för min del bara dumt.
Skrivet: 10/3, 2020 kl. 21:56 av (Dold profil)
Inte jag heller. Men jag kommer ändå att vara litet försiktigare, när/om jag hör att de finns nya fall just i min stad. Beställd resa i maj genomför jag om inte myndigheter avråder mig just för det landet eller resan inställs.
Uppdaterad: 10/3, 2020 kl. 21:57
Skrivet: 11/3, 2020 kl. 19:45 av (Dold profil)
Döden är ständigt närvarande i mitt liv, men det är en sorts bearbetning av det liv jag haft. Tröttheten tilltar men i detta skede har livet också öppnat sig på ett oväntat sätt. Det följer en acceptans med dessa livsminnen som har följt mig länge. Nu träffar jag människor, som liksom mig, vill prata om livet och det existensiella. Väldigt bra och tillfredsställande. Resor och naturupplevelser var det länge sedan jag kunde ha. Det är ändå en livsresa vi gör och kan man vänja sig vid tanken på avslutet så tror jag det läker en del av just livserfarenheter som kanske inte varit så bra. Det har vi ju - många av oss - tagit del av.
Bor bra i ett litet samhälle med nära till allt och i en bra lägenhet. Naturligtvis är coronaviruset just nu ett hot, men men... mycket kan hända i åldrandet.
Annons:
Sveriges forum för pensionärer och dig som är 60+
•
•
Löpsedeln
Om Seniorporten
Bli kontaktperson
Bli medlem
Annonsera
Kontakt
••
Till toppen av sidan »
Alla rättigheter reserverade © SeniorPorten 2024 Webbutvecklng: SvenskWebbservice & Yodo CMS
Till toppen av sidan »
Alla rättigheter reserverade © SeniorPorten 2024
SeniorPorten drivs av Precis Reklam AB, orgnr. 556302-9551
Information om Cookies • Sidkarta
Webbutvecklng: SvenskWebbservice & Yodo CMS
