Jag kan känna en viss tillfredsställelse i att "ha blivit en gammal kärring". Nu kan jag gnälla och svära och domdera som jag vill, för det är vad omvärlden förväntar sig av - en gammal halvsenil tant.

Ja, ibland önskar jag att jag kunnat resa lite till och... men hälsan tillåter inte det numera. Men jag är JÄTTEGLAD för allt jag har fått se och uppleva...!

Minnen skall man skaffa sig medan man fortfarande orkar.

Precis så tänker jag med, som du, Raniva. Nu har jag rätt att vara "satkärring" gentemot den yngre generationen  - om jag vill. Tacksam också för att jag hunnit med mina långa resor. Nu tvekar jag även inför korta resor. Det är som  du säger, Tänkaren, åldern kommer liksom i språng. Men det har jag alltid varit medveten om, eftersom jag lagt märke till det hos min äldre omgivning. Jag har därför alltid försökt att ha en framförhållning och när jag blev änka bestämde jag mig för att inte flytta från bostaden de första två åren, ty då är man inte tillräknelig. Det blev inte förrän 6 år senare och då tänkte jag att jag skulle skaffa en bostad som jag skulle kunna leva i tills det var dags för hemmet. Alltså bottenvåning med inglasad balkong, fönster i badrummet, gästrum för barnbarn och arbetsrum. Nära till vandring i naturen med rullator, nära till buss, sjukhus och affärer. Nu har jag bott här i 17 år och fortfarande inte behövt använda mammas gamla rullator, som står i källaren. Jag skrev ner mina krav och när jag fann bostaden, där allt fanns, var det bara att flytta.

Nej, jag tror inte att jag har lagt mig till med någon "åldersnoja" och tänker inte bli grinig eller ilsken. Vem säger att gamla tanter förväntas bli sådana?

Jag tror att jag är ungefär den jag alltid har varit, nyfiken, rörlig och aktiv - bara lite långsammare, måste jag ändå medge. Planerar dock att sälja min bostadsrätt och bo i s.k. trygghetsboende, när det blir min tur. Jag har stått i kö i 6 år, så det kan bli inom ytterligare ett par år.

Ditt boende verkar idealiskt för dig, Evaro, men jag vill gärna bo allra överst, på 12:e våningen eller så. 

Raniva, jag tycker som du om att skaffa (glada) minnen! Och Tänkaren, jag tror det är fint att kunna flytta medan  man kan bestämma VAR man vill bo resten av sitt liv! Lycka till med det!

Jag tror nog att jag blivit snällare och mer generös med åren. Om någon skulle göra något jag inte tycker om - vad spelar det egentligen för roll. Nya generationer får leva som de vill och ta ansvar för det.  Vid min ålder har man ingen prestige att förlora.  Jag behöver inte reta mig på något jag inte tycker det är roligt att haka upp mig på.  

Döden är absolut inget jag tänker på.  Oroa sig för något man inte kan göra någonting åt - känns för min del bara dumt.

Inte jag  heller. Men jag kommer ändå att vara litet försiktigare, när/om jag hör att de finns nya fall just i min stad. Beställd resa i maj genomför jag om inte myndigheter avråder mig just för det landet eller resan inställs.