Jag såg ett intressant inslag på aktuellt om äldrepsykiatri. Det var ett område som var nedprioriterat i Sverige. Ofta var det äldre män över åttio år som var överrepresenterade i självmordsstatistiken. I Stockholm finns det en särskild psykiatrisk mottagning för äldre på S:t Görans sjukhus. En av personalen som de intervjuade sade att det inte behövs några märkvärdigheter för att vända en depression. Det kan räcka med att någon bryr sig eller att det finns mötesplatser där man kan göra någon enkel aktivitet tillsammans. Stadsmissionen har även en sådan verksamhet i Stockholm.

Jag märker själv i och  med min ryggvärk hur lätt det är att halka ned i ett depressivt tillstånd om man inte kan göra något. Men idag kunde jag göra en lite promenad och då känns det som en ljusning.

Ja, vi vet ju vad ensamheten gör med oss. Vi är gruppvarelser och det är inte enkelt att vara ensam efter ett helt liv med en partner, mycket förståerligt. Tror att våra möjligheter att anpassa oss kan ha sina svängar. Bla på grund av vår utsatthet som krassliga och åldrande. Tycker själv att tillvaron blir alltmer stillastående samtidigt som tiden går oerhört fort. Såg själv inslaget och detta har vi hört talas om ett tag nu. Vi kan försöka ha en mer accepterande attityd inför den ökande isoleringen, en väg de flesta måste gå. 

Däremot är jag väldigt kritisk till de indragna äldreboendena. Det var ju en väg att få tillsyn och kompisar.

Har precis tittat på inslaget på Play. Och det var väl jättebra att man tog upp detta ämne som alltför sällan diskuteras. I storstäderna är väl risken för att som gammal bli isolerad större- Tror jag. Men här och var startas s k mötesplatser för äldre i olika former, och för den som kan och orkar ta sig till någon av dessa aktiviteter är det väl bra. Men jag tänker på dom som pga olika fysiska hinder har svårt att ta sig ut och där skulle nog många må bättre i ett boende typ servicehus, dvs man har större möjligheter att bryta ensamheten. Men i snabb takt har ju servicehusen försvunnit på många håll och omvandrats till   s k trygghetsboenden som inte är samma sak. Någon sa att tryggheten bara består av larm-armbandet om handleden. 

Jag har en känsla av att det helst ska sparas på de äldre, ibland när ett servicehus lagts ner, eller platser tagits bort, så har det ibland låtit som om det är för få  som söker detta boende. Vilket jag inte tror ett dugg på.  i min förort har en del platser på ett servicehus försvunnit och omvandlats till bl a bostäder för ensamkommande ungdomar o d.  Äldre ska inte få kosta, tyvärr tror jag den tanken finns ganska ofta hos makthavare. Så jättebra -att SvT uppmärksammade detta behov! Tack.