S.k SSRI preparat är något som blivit populärt .

Har en vän som ätit dessa i många år.

Han mår så bra av dessa. 

Vad händer om han slutar.

Någon av er som har erfarenhet av detta?

Det är oerhört viktigt att man trappar ner under lång tid och att man gör det i samråd med sin läkare. Annars kan man må riktigt dåligt och det vore ju olyckligt

Jag har ätit antidepressiv medicin väldigt länge. Har försökt sluta (man trappar ner långsamt),

men genast ramlat ner i ett svart hål... Man VILL ju INTE vara beroende av en tablett - men i

vissa fall får man ju en mycket bättre "livskvalitet" med - än utan. Man blir inte lycklig och glad

- man blir mindre deppig. Din vän bör ju tala med sin (en) läkare om nedtrappning. Man kan bli

väldigt låg, så det bör vara under "uppsikt"! /hedvig

Tog en seretoninåterupptagare (vilken benämning) under flera år, men bestämde mig för ett par år sedan att sluta. Hade en bestämd känsla av att jag hade så mycket att bearbeta att jag måste. Trappade ner under en lång tid och visst är livet upp och ned, men det hade jag också bestämt mig för; att så är livet. Man kommer inte undan en del. Ibland känns det som om jag borde börja igen, men min upplevelse av tillvaron är så mycket rikare nu och jag har stunder då jag känner mig direkt lycklig. Inte särskilt ofta, men tillräckligt för att inse att de djupaste svarta stunderna kompenseras av de ljusaste. 

Att låta alla känslor finnas är ett berikande för mig, en utvidgning av mina upplevelser i nuet. Visst kan det bli perioder av svärta och tillomed tankar på att avsluta livet, men de accepterar jag som en nödvändig bearbetning av själva åldrandet. Alla kan vi se vår rädsla inför det vi får möta i åldrandet. Orkar man bara möta den så är det en styrka som successivt kommer till en efter hand. 

Inser självklart att många med svåra sjukdomar måste få lindring inför det som blir i dessa tillstånd. Våra livserfarenheter är också så olika. Seretonin är ett kroppseget hormon och det är nog så att vi kan reagera olika på den brist som uppstår då man avslutar. 

Min gamla väninna slutade med SSRI och fick istället sömntablett.

Detta hjälpte henne.

Bara hon fick sova mådde hon bra.

Någon mer som testat denna metod?

En biverkan är ju att man blir torr i munnen och därmed får hål i tänderna. Är det någon som vet om denna biverkan? Det kan ju bli dyrt med tandläkarräkningar och då blir man inte glad. Jag vore tacksam om någon med erfarenhet av antidepressiva medel kan svara!

Förövrigt en mycket bra tråd som tar upp ett viktigt och privat ämne.

Min läkare sa att jag skulle smörja in mej då man blir tott i huden.

Tänderna nämnde han inte.

Anonym skrev:

Min gamla väninna slutade med SSRI och fick istället sömntablett.

Detta hjälpte henne.

Bara hon fick sova mådde hon bra.

Någon mer som testat denna metod?

"Testa"? Att få hjälp med sömnen är näst intill hopplöst. "Vi skriver inte ut" osv

Som svar på 7/9 hittade jag utmärkta tabletter på apoteket som heter XyliMelts. Fick själv besvär med muntorrhet p.g.a cellgiftsbehandling. Finns det inte på ditt apotek så finns det på nätet alla gånger. Lycka till!

....de mediciner är bra för de som de passar o nödvändiga. Att trappa ner är det värre med. För de är tillverkad på det sättet att det blir jätte svårt att sluta, för läkemedelsbolagen konkurrerar i börsen med sina aktier som grundar sig på en licer per medicin. Den här fenomenen syns även med andra mediciner när vi får läsa att läkemedeln blöstligt tagit slut hos återsäljaren, aktien/licenserad har sjunkit av någon anledning o då drar producenten bort den mediciner. Har erfarenheter inom familjen, nu är den ene medicinfri o den andra håller på, har även en vän som är totalt beroende av de mediciner. Ni har väl läst om obioider i USA, folk dör på löpande band, när de lanserades en gång i tiden så övertygade producenten att man inte blir beroende, ack´vad folk blev lurade o nu fick producenten jättehöga böter o drar in nog helt o hållett obioider/Oxygotin det värsta. Att går ut o promenera, ger samma effekt som antidepressiva mediciner, enligt veteskapen, om man kan gå ut, det vill säga....

Anonym skrev:

Jag har ätit antidepressiv medicin väldigt länge. Har försökt sluta (man trappar ner långsamt),

men genast ramlat ner i ett svart hål... Man VILL ju INTE vara beroende av en tablett - men i

vissa fall får man ju en mycket bättre "livskvalitet" med - än utan. Man blir inte lycklig och glad

- man blir mindre deppig. Din vän bör ju tala med sin (en) läkare om nedtrappning. Man kan bli

väldigt låg, så det bör vara under "uppsikt"! /hedvig

Skaffa en katt du blir då tjänare men har en fast uppgift..i din tillvaro

hedvig finns inte med oss längre. Hon somnade in 30/11 efter en lång tids sjukdom. 

Anonym skrev:

hedvig finns inte med oss längre. Hon somnade in 30/11 efter en lång tids sjukdom. 

Ja det var tråkigt men väntat. Hon var ändå positiv fast hon var så sjuk. Det känns lite "deja vu" att läsa hennes inlägg nu. 

"Låter" bra med anidepr. med.. Säkert ngt jag skulle behöva nu, då tot. börjat sakna livsgnistan. Men vet risken är att må ändå sämre i ca en månad av biverkningarna, innan ev.. hjälper. Det skulle jag inte våga...