Åren går och livet förändras. Inombords känns allt som vanligt men kroppen förändras. Allting ramlar liksom ner och rynkor blir fler och fler. Ingenting att bry sig om men ändå så bryr man sig. Blir jag lyckligare att lägga in mig på en klinik och fixa till mig. Kanske men feg som jag är vågar jag inte nåt kan ju gå fel. Det var bara lite tankar som snurrar runt i mitt huvud. Talar om för mig själv att åldras är en del av livet.

Det värsta tycker jag är att jag blir stelare. Om jag suttit en lång tid exempelvis på tunnelbanan så känns det så stelt och jobbigt att gå, jag måste liksom gå in mig. Och det går inte att springa efter tunnelbanan längre. 

En sak som är bra med att bli äldre, är att unga män längtar efter äldre kvinnor.
De på 60 vill gärna träffa en 80-åring.

Om det finns en bänk på perrongen vid tunnelbanan, så kan man prova med att sätta upp en fot i taget--

på bänken och så ner på golvet igen. Kör så i en minut eller mera. 

Anonym skrev:

En sak som är bra med att bli äldre, är att unga män längtar efter äldre kvinnor.
De på 60 vill gärna träffa en 80-åring.

Verkligen?

Att åldras behöver inte vara något negativt, tänk att få leva länge få uppleva barn och barnbarn växa upp. Det är okej att vi får krämpor, men gör det bästa ut av det. Fortsätt att snygga till dig , måla dina läppar, färga ditt hår sätt på dig en fin sommarklänning , tänk inte på rynkor och sånt vi är vackra ändå Ta långa promenader och filosofera att livet är underbart här och nu så är jag säker på att ni mår mycket bättre 

Har inga som helst problem med att bli äldre men så är jag frisk också.  Färgar fortfarande mitt hår, målar läpparna diskret och hänger med på det mesta.  Soffa till sig och ömka mig är inget för min del.  Försöker se positivt på så mycket jag kan.  Fast ibland kan det ju bli litet down även för mig.  

Varför är tråden anonym

Det kan väl vara bra att få vara anonym ibland, inget konstigt med det!

Varför detta tjat ibland om varför en tråd ¨här är anonym? Redaktionen får väl flytta tråden om den inte passar i IR. 

Egentligen om sanningen ska fram är det väl inte särskilt kul att bli gammal. Det kommer krämpor, sinnena försvagas.

Jag är inte negativ, jag pinnar på som ni andra men ändå innerst inne......????

Nej det är inte så lätt att åldras, men krämpor och värk tillhör oss inte bara oss äldre. Det är många som får diagnoser även i yngre dagar, många av oss övrerllever inte så här långt inpå livet, därför skall vi vara tacksamma för att vi fått levs så här långt. Så snälla ni som tänker i ålders banor, tänk positivt och försök att vara glad av det fina som livet ger! 

Det är inte så roligt att bli riktigt gammal - men alternativet är inte så kul det heller. 

Anonym skrev:

Nej det är inte så lätt att åldras, men krämpor och värk tillhör oss inte bara oss äldre. Det är många som får diagnoser även i yngre dagar, många av oss övrerllever inte så här långt inpå livet, därför skall vi vara tacksamma för att vi fått levs så här långt. Så snälla ni som tänker i ålders banor, tänk positivt och försök att vara glad av det fina som livet ger! 

Tycker dina tankar är jättebra, fick mej att tänka om lite

Anonym skrev:

Det värsta tycker jag är att jag blir stelare. Om jag suttit en lång tid exempelvis på tunnelbanan så känns det så stelt och jobbigt att gå, jag måste liksom gå in mig. Och det går inte att springa efter tunnelbanan längre. 

Jag håller med dig. detta känns jättejobbigt. Och man orkar inte lika myket som tidigare. Förr joggade jag mer, var på gymmet oftare, gjorde mer över huvud taget... Känns inte lka kul när man blivit osmidigare...  Men...  vilket är "hönan, och viket är ägget"? ;-) Kanske man skulle ta sig i kragen... Om man ids...  Hihi...  bekväm har man ju blivit...