När allt gör ont och det är stelt i lederna, då vore det skönt att kunna skylla på något. Att få en förklaring till varför det känns så här. När jag vaknar, ligger kvar i sängen mår jag hur bra som helst men när jag går upp, börjar det göra ont, benen är ostadiga, händerna fumliga, tinnitusen ökar. 
Det blir något bättre när jag tagit tabletterna och en mugg kaffe.

Kan jag skylla på åldern, postcovid, för lite att göra, är jag utsliten  mm. Det vore lättare att acceptera om jag visste orsaken. Det kanske är så här när man blir gammal? Jag har aldrig varit 83 förut. Hur gör ni andra?

Jag  borde inte gnälla för det finns så många som har det värre. 
Detta var lite filosofiska funderingar på morgonen medan jag väntar på att kaffe och mediciner ska dämpa det hela.

Tofsan.Förut hade du så mycket att göra att du inte hann känna efter hur du mådde.Fullt upp

mest hela tiden och främmande hit o dit och själv åker du runt en del och då tror jag inte du tänker

på samma sätt.

Jag tror att det är bra att ha en del runt sig(lagom) är bäst!.

Så är det nog för de flesta för krämpor har vi lite till mans i vår ålder.

Jag överskatta  mig själv idag och gick lite längre än vad jag tänkt-

Jag var glad att jag hade "ledstången"i trappan så jag  "masa" mig upp.

Så kan det gå "när inte haspen  är på!

Javisst: Även om är gammal kan man skylla på föräldrarna,eller i alla fall på generna. Jag känner igen vad du skriver Tofsan och jag tror Majvor har rätt. Att ha litet lagom att göra är bra. Då känner man inte efter så mycket. Ofta kommer det efter, så att man får ta sig en vilo- och gnälldag och då är det ju bäst att vara ensam. Säkert har krämporna mycket med åldern att göra och det är nog bara att gilla läget och peta i sig de tabletter som föreskrivs. :-) Det är inte alltid kul att bli gammal men det är kanske inte alternativet heller.