Många av oss här tillhör dom s.k. ”krigskullarna”, d.v.s födda under åren 1939 – 1945. Av någon anledning blev dom ”stora”. Man kan ju spekulera om varför. Det var mörkläggning och man ”hade inget annat att göra” – många män var borta under beredskapsåren, och när dom kom hem, var det ”fest” – man levde som om varje dag var den sista..??? Jag har inga direkta svar på den frågan.
Men faktum är, att när jag skulle börja skolan, var det ont om skolsalar. Vi var 32 st i min klass. Hade inte dom beslutande / politikerna / tjänstemännen koll på, att det var stora barnkullar på väg??? Dom hade ju sju års födelsestatik att tjuvkika på… Eller…?
När vi var halvvuxna, hade Marshall-hjälpen fallit på plats, och tillväxten i samhället formligen exploderade. Våra efterföljare – femtiotalisterna – hade inte en aning om ransoneringskort och ”Det har kommit en båt med bananer…” Vi hade massor av jobb att välja på, och framtiden verkade ljus. Men det var ont om bostäder… Kunde man (beslutande / politiker / tjänstemän) inte räkna ut, att det skulle komma ut en generation, som var sugna på att sätta bo…?
Så småningom fick vi till vårt boende – och skaffade barn… Det var mååånga, som kom till sjukhusen för att sätta barn till världen. Jag hade tur – eller otur ? – när jag skulle föda. Komplikationer, moderkakan före i förlossningsgången och jag höll på att förblöda, så jag fick lite uppmärksamhet – ett ”riktigt” förlossningsrum med läkare och barnmorska på plats. Men några, som inte hade lika stor tur – eller otur? – som jag fick föda i korridorer och väntrum… Var i fasiken kom alla dessa gravida kvinnor ifrån??? Hur blev dom så många…? En fråga för beslutande / politiker / tjänstemän…
När dom här barnkullarna hade fått ett par år på nacken, var det plötsligt brist på dagis-platser… Man skulle egentligen ha anmält den väntade bebisen till en plats ungefär veckan innan man frågade efter ett graviditetstest på Apoteket… Vem hade kunnat räkna ut, att det skulle födas så många barn just då???
Och så vidare, och så vidare, och så vidare…
Idag är det många av oss, kanske inte just här på SP, men bland våra jämnåriga ute i landet, som behöver hjälp för att klara en dräglig / människovärdig tillvaro. Gissa vad…!
Den är ont om äldreboenden… Kommunerna måste skära ner på service till de äldre. I Ystad skulle man sluta servera varm mat till ”brukarna” – dom kunde ju köpa färdiglagade, djupfrysta förpackningar på ICA och värma själv i mikrovågsugnen. Det blev väl bra!!! Då kan dom äta VAD dom vill och NÄR dom vill, utan inblandning av Hemtjänsten. Näringvärdet…?
Inget svar…
Det räcker också om dom får städat var tredje vecka istf varannan. Och en timmes utevistelse i veckan är var vi har råd med. Åtta timmar sociala aktiviteter i månaden…
Mycket av det här röstades – tack och lov – ner i budgetdebatten. Men…
I Sverige totalt sett måste man höja pensionsåldern, för ”det är för många äldre, som går i pension, så det blir för dyrt”…. Var det så förb-nn-at svårt at räkna ut, att det här skulle komma att inträffa och ”vidta åtgärder” i tid??? Dom (beslutsfattare / politiker / tjänstemän) har haft 75 år på sig att studera födelsetal och förväntad befolkningsutvecklling.
OJ, som det blev…!
