Den stora lögnen är att framtiden kommer att bli ljusare, lyckligare, bättre... Först nu på ålderns höst kan jag upptäcka denna lögn. De enda framsteg som nås är samhället blir alltmer teknokratiskt. Teknologin blir alltmer sofistikerad, men livskvaliteten? Men det kanske är så att man behöver denna lögn i ungdomen för att livet skall kännas värt att leva? 

Ja jag skulle då inte vilja vara ung idag! (Hemska tanke!) 
Vi SP-are har väl fått vara med om den bästa uppväxttid som någon kunnat få.
(Men den tiden har nog börjat "övervinna sig själv", tror jag!)

Jag upplevde ingen lögn om någonting. Undrade nog inte vad som väntade mig. 

Jag minns frågor om telefonen som man funderade över på 50-talet. Kommer man i framtiden att kunna se vilket nummer som ringer? Kommer man att kunna se varandra när man pratar? 

Att alla skulle ha mobiltelefon och kunna gå ut på Internet var ju inget man kunde ana. 

Har undrat mycket över hur mycket av verkligheten det uppväxande släktet får inblick i. Kanske mer än man tror eller inte något som ger en riktig orientering. Hur många barn får idag höra denna visa vid sömngåendet? 

"Vyssan lull, koka kittelen full, det kommer tre vandrare på vägen"

Den ene är halt, den andre är blind, den tredje har så trasiga kläder..."

Jag är nog också benägen att hålla med den unga tjejen. MEN jag tror nog att alla dessa datorer/mobiler är en
ganska stor orsak till att "det blivit som det blivit"! (= utvecklingen). Alltså inte bara (som de trodde förr):  p.g.a.
strålningsrisken.
Vi lever inte MED varandra längre. Det tror jag är den största boven!

Jag menar att vår generation som föddes på 40-50 talet har levt i en värld utan större konflikter. Det känns som att vi levt i en "parentes". Många världskonflikter lever vi nu nära genom informationsteknologin, vi vet inte ens om det kommer att bryta ut ett nytt världskrig nästa dag. Vi har terrorismen som också är en form av krig. Hur många av oss trodde allt det skulle hända när vi var unga. De flesta trodde nog att den risken var mycket liten, att mänskligheten kommit över detta i och med slutet på det "kalla kriget", Berlinmurens fall osv. Vi tänkte att världen skulle bli allt bättre. Det är den föreställningen som jag nu inser är en lögn. Mänskligheten har precis samma konflikter nu som innan Jesu födelse, men betydligt farligare vapen. 

Det finns kanske andra saker som har en betydelse vi inte haft en aning om. Fick ett mail från min vetenskapande syrra som meddelade att de soleruptioner som pågår sedan några år har en stor inverkan på hela vår organism. Depressioner, förändringar i sinnelaget etc - hela känslospektrat - påverkas. Allt enligt upptäckter som ryssarna gjort. Vet ju inte, men det kanske är vettigt att fundera över hur det påverkar oss att vi bor i ett universum med hittills svårförståeliga krafter. 

Tänker också att min egen tid som ung var långt ifrån fredlig med Vietnamkrig, terror-rörelser och mycket som man började förstå skulle påverka en framtid. Marx förutsägelser om kapitalismens högsta stadium med ökande klassklyftor som följd. Vi är troligen där.. Drömmen om framtiden kan se olika ut.

gunnila skrev:  Tänker också att min egen tid som ung var långt ifrån fredlig med Vietnamkrig, terror-rörelser och mycket som...

Vi var nog, de flesta av oss, medvetna  om dessa händelser. Det hände mycket, men div. protester och demonstrationer osv
skedde inte sgs endast via datorer och mobiler, utan många engagerade sig verkligen personligen. (Tror att man levde mera.)

Unga idag är extremt avskilda från sina familjer. Dagis, skola med bara jämnåriga att umgås med där konkurrens i gänget blir det som bestämmer tillvaron. Om bägge föräldrar jobbar, vilket vi ju strävat efter så finns inga bullmammor eller någon som är hemma när de kommer från skolan. Man tillhör inte en familj längre utan blir en ensam kugge i ett utsatt skede i ens liv där vuxna borde spela en stor roll. Kanske den här ensamheten blir en utsatthet som lätt ger en känsla av att inte höra till eller ger fritt spelrum för mobbing och trakasserier, våld och annat som idag bestämmer många ungas liv. 

Programmet Babel på svtplay har gjort en serie av fem-minuters funderingar över "Böckerna som skakade folkhemmet". Sevärt och erinrar om de diskussioner över åren från 60-talet som uppstått över tid - bra eller upprörande teman. Bla boken "Paradistorg" som tar upp just detta med den tidspress som idag går ut över barnen. DÅ fick den många att fundera över generationerna och hur en framtid kan se ut. 

På 50-talet visste vi att allt skulle bli bättre, framtidstro. Dessutom hade vi en mamma som alltid var hemma och dessutom trivdes med det