Så lyder titeln på en liten behändig bok av Margareta Magnusson som jag precis läst. Trots ämnet är det ingen dyster läsning, hon skriver ganska underhållande och med humor. Författaren är konstnär och i ålder "80 år till 100". Boken baseras på hennes egen "döstädning" och här ges ganska handfasta råd utifrån hennes erfarenhet. Så t ex ger hon rådet att börja med dom stora sakerna typ det som man har i källare och förråd. Och allra sist gå igenom fotografier och gamla brev och anteckningar ty om man börjar med dessa sparade fastnar man. Så sant. Jag själv och sambon har i ffera år påbörjat döstädningen i källaren men inte blivit färdiga och nu har vi bestämt en dag i nästa vecka. Eftersom vi båda sparar som ekorrar blir detta en utmaning. Sist men inte minst påpekar författaren att döstädning kan man faktiskt göra när som helst under livets gång dvs innan det nästan är försent..

Att döstäda är det inte en form av censur, att andra inte skall få upptäcka några hemligheter om sina anhöriga. Annars skulle jag också börja med källaren, men mer för att göra mig redo för en eventuell framtida flyttning. 

Jag ser det som att mina barn eller andra släktingar slipper en massa jobb när jag har dött. 

Jag har gjort det flera gånger. Senast var fyra år sedan när jag flyttade tillbaka till Göteborg. Min barndoms stad. 

Ja, inte vet jag om jag kallar det för döstädning. Men visst plockar man och slänger lite. Just nu så är det bokföring som slängs. För nån månad sen så fick källaren en rensning.

Visst finns det en baktanke att det underlättar för ens barn om man inte har alldeles för mycket skräp sparat. Men vet också att jag hjälpte mamma att kasta och att ibland så sa jag men ska ínte detta sparas. Men det var hon som bestämde, det var hennes saker. Men visst kan jag tycka synd att det slängdes.

Ja, risken finns ju att man slänger något djupt personligt men som man kanske känner viss skam för att det skall komma ut. Det kan exempelvis vara brev, fotografier och dagböcker, det som barnen troligen helst skulle vilja spara.

Jag tycker du skall skriva ned alla dessa anteckningar på en fil i datorn och spara. Det kommer ge dina barn en spännande inblick i ditt liv. Eller någon av dina barnbarn kanske vill skriva en biografi om dig. 

Jag har själv skrivit ungefär 1300 sidor om stämningar, tankar, reflektioner minnen osv. Men jag har inte bestämt mig om jag kommer spara dessa för de är ytterst personliga, men om jag gör det kan min dotter få en djup inblick i mitt liv och sin släkt. Det bästa vore ju om jag dog hux flux och inte hann ta ställning till frågan om att radera.

Senast i helgen var mina tre barn med familjer, samt bror och svägerska här hos mig och städade

ur framför allt tråkiga förrådet. Nu finns bara vinterdäck och gräsklippare kvar (nästan). Stor tjockTV,

olika elprylar, som inte används på årata,l åkte också till tippen. Detta för underlätta för mina barn den

dag jag dör. Trasiga utemöbler, buskar som vuxit på tok för mycket, försvann in i stor brasa. Sen härlig

"häm-tmiddag" ihop.

Jag har en särskild låda i ett vitrinskåp, där jag har alla viktiga handlingar samt vita kuvertet. Ägnade en

hel helg åt det för många år sen - för att underlätta för barnen. Som väl var innan min dödsdom, för det

går mycket lättare att fylla i, då man fortfarande är frisk och stark! Man skriver bara "det vita kuvertet" på

datorn, så kommer det upp. Printa ut och fyll i det du redan vet, med en gång!

Lappar och tankar stoppas i lådan så fort jag kommer på något. Alla får gärna läsa allt jag har sparat. Själv

har jag sparat kärleksbrev från pappa till mamma då han låg inkallad. Ett brev från min mormor till sin syster

och samma år ett brev från min morfar till sin syster,då han var ute på haven som ung. Båda signerade år 1898!!

Jag har sparat väldigt mycket från mina förfäder och jag tror att barnen och barnbarnen  kommer uppskatta

detta den dag jag inte finns att fråga mer. Titta noga innan ni slänger. Skriv på baksidan av foton vilka de föreställer

om man inte vet, så släng! Förståndigt med att städa undan källaren och vind först!!

Tack alla för synpunkter! Inte minst är det viktigt att skriva på baksidan av gamla foton vilka de föreställer och hur gamla bilderna de är. (Om man vet). 

En annat bra tips i boken jag läste var det här med kära gamla prylar typ gamla prydnadssaker e d som kan bli roliga presenter till någon som man tror uppskattar det. 

Hedvig skrev om sparade kärleksbrev från pappa till mamma då han låg inkallad, och jag minns som barn att det fanns sådana kärleksbrev i mina föräldrars byrå. Jag och min bror tjuvläste en gång. Mamma dog  drygt år efter pappa och hon måste ha kastat alla brev för några sådana hittade vi inte. Synd...Dom var vackert skrivna minns jag.