Bevittnade med förskräckelse i går hur den större ungen i det estländska vänstra skrikörnsboet faktiskt misshandlade sitt mindre syskon genom att hacka på den lilles huvud, jag trodde inte mina ögon! Ungarna var ensamma i boet. Jag vet inte hur länge det pågick, min sambo hörde hur förskräckt jag var och sa åt mig att sluta titta. Först i kväll har jag haft möjlighet att titta och vad jag kan se finns det bara en unge i boet. Jag har också för mig att jag för några dagar sedan såg att en unge låg en bra bit från honan och syskonet vilket jag tyckte var konstigt.  Skulle alltså en fågelunge kunna hacka ihjäl ett syskon? För det var kanske vad som hände till slut. Leo kanske vet?

Isa

Naturen är grym. Djurs beteende stämmer inte med människors psykologi. I naturen handlar det om instinkter som är medfödda. 

Antagligen var ungen svag. 

Döda ett syskon i djurens värld är inte som att döda ett syskon i vår värld. 

Titta inte på dessa fågelbon om du är känslig.

 Jag tittar aldrig. 

Nej, det är nog så sant IAnita, naturen är grym men det som jag nu bevittnade har jag hittills aldrig sett under den tid som vi har haft tillgång till dessa sajter. . Överlevnad är ju allt bland djuren. Visst vet jag det och en sådan här händelse är en grym påminnelse. Det gäller att hålla koll på sin egen känslighet, så sant. 

Jag minns en händelse som berörde mig mycket illa. 

Jag promenerade på en trottoar här i Göteborg när jag fick se två fiskmåsar    på andra sidan gatan som tydligen slogs på liv och död.

Båda var helt blodiga. De flög på och hackade på varandras huvud i ett kör. Mot ögonen såg det ut som. De flaxade och vacklade runt medan de fortfarande slogs. 

Jag gick därifrån och tog en annan väg hem. 

Vad kan man göra? Inget. 

Påminner mig också om en händelse där en tydligen nerfallen mindre fågelunge på en gata attackerades av skator. Jag och min sambo schasade bort skatorna varvid ungen hann gömma sig i ett buskage. Men vi visste ju att det skulle sluta illa ändå. Egentligen förlängde vi ju pinan genom vårt beteende. Men vi orkade inte titta på. 

Jag ser också från mitt köksfönster saker som jag inte förstår riktigt. 

Jag har gräsmattor runt huset och där rör sig både harar och vildkaniner. Här finns skator och kajor också. 

Flera gånger har jag sett hur några skator flaxar fram samtidigt till en kanin och vill på så vis köra bort den från gräset. 

Kajorna är ännu värre. Dyker ner mot kaninen och hugger den med näbben.  Ser inte roligt ut. Kaninen har inget försvar. 

Tack både IAnita och Leo för synpunkter och information kring våldsamma händelser i djurvärlden som är svåra för oss människor att ta till oss och förstå,

Och tack Leo för din information om "syskonmord" som begrepp hos rovfåglar. Förklaringen till det jag såg hända i skrikörnsboet kunde alltså vara bristande matning. I det här fallet var ju inte föräldern närvarande men å andra sidan låg den minsta ungen, som jag skrev tidigare, en bra bit från mor och syskon när jag tittade någon dag tidigare. Vilket jag tyckte var konstigt. Ungen var liksom förpassad till kanten av boet..? Av föräldern? 

Vad gäller IAnitas iakttagande av skator som attackerar en kanin så kan man ju undra, ses kaninen som en inkräktare på deras revir? Å andra sidan har jag en gång sett två skator, en stor tillsammans med en stor unge, attackera en katt på trottoaren. En tjock gammal katt med stor och lurvig svans, och skatorna hoppade fram bakom katten och hackade den i svansen gång på gång. I det här fallet tog katten det tydligen med ro, viftade till med svansen och gjorde ett lamt utfall mot skatorna.  Som backade. Gång på gång hände detta.. Det pågick nog längre än jag hade tid att titta. Såg katten dagen efter och såvitt jag kunde se var den sitt vanliga tjocka jag sittandes på trottaren utan synliga skavanker. Skator är nog också "retstickor." ..