I dag satt jag och slötittade på en webbcamera i Holland. Kameran finns i ett kajbo och det har varit lite si och så med föräldraskapet för kajorna. De fick flera ungar men alla dog utom en. I går flaxade han i boet för lite flygövning.  På förmiddagen i dag får en tornuggla för sig att lådan, som kajorna häckar i är perfekt som viloplats under dagen. Föräldrarna som upptäcker ugglan blir panikslagna och honan var så stressad att hon hyperventilerade med öppen näbb. Inne i bolådan ser man hur en kajunge kryper längst in ett hörn. Tornugglan står en bra stund och liksom grubblar (det såg ut så) varpå hon helt enkelt går fram till kajungen sträcker fram en fot med vassa klor och....ja just de....dödar kajungen. Nej då hon åt inte upp den tornugglor är specialicerade på gnagare.

Efter detta ställde sig tornugglan på ett ben, de brukar stå så, och lät dagen gå  i väntan på att mörkret ska falla. Kajparet såg jag inte till på em de hade förmodligen gett upp.

                                                                             -o-

Samtidigt i en annan camera kan man hälsa hemma hos just tornugglan som har en massa ungar i olika storlekar. En öm moder står där och tar så väl hand om sina småttingar genom att erbjuda en alldeles nyslagen sork eller råtta.

Det var lika med föräldraskapet för kajorna vi följde förra året, men där klarade sig sista ungen. Mycket tragik i djurvärlden och tyvärr är människan skyldig till en hel del. Den enes bröd den andres död är väl ok, men döda för nöjes,njutnings eller för egen vinning är bara så onödigt. Jag tänker bl.a på björnhannarna som dödar björnungar som inte är deras egna.Dramatiken i livet är ofta till för att livet ska gå vidare.

Jag såg t.o.m en film på Kunskapskanalen där en björnhona jagade ifatt sin lilla unge och dödade den. Usch, det var inte mycket kvar av den... Ibland är djurvärlden grym.

Det gläder mig att jag inte är ensam om att bevaka fågelkamerorna. Det har inte alls skrivits lika mycket i den tråden i år som tidigare.

Jag bevittnade också den olyckliga striden mellan fågelungen och tornugglan. Sedermera - under dagen idag - bestämde sig tydligen ugglan för att inte ungen skulle ha dött förgäves, utan hon skulle pröva en ny diet, för hon gav sig på den döda ungen. Allt medan ett föräldrapar satt utanför boet och såg bedrövade ut. Numera kan man bara se lite rester av vad som skulle ha blivit en ny liten kaja i boet.

Det har varit mycket dramatik i de olika bona i år. Likaledes i Holland trillade skedstorkarnas ungar ur de olika bona där på löpande band. Men så såg också bona väldigt ranka och ostadiga ut redan från början, åtminstone i en amatörs ögon och i jämförelse med de storkbon vi är vana att betrakta.

Tornugglan lade sju ägg, alla kläcktes, men de två yngsta har numera gett upp. Men det var nästan rörande att se hur de största syskonen fjöste in de minsta under sina fjädrar, när inte mamman räckte till att täcka alla småttingarna. Snacka om syskonkärlek!

Minerva-ugglorna är alltid livliga och kul att studera. Av tre ägg kläcktes två, och båda småttingarna har nu börjat titta ut på världen genom hålet i holken.

Storkarna fick 5 ägg, och alla kläcktes, det sista flera dagar senare, och den ungen gav - inte oväntat - upp redan efter ett par dagar och kastades vederbörligen ut från boet. Även den näst minsta gav upp efter ett tag och avlägsnades därefter. Kvar är tre välgödda, friska storkungar, som ska få ringar i morgon, onsdag.

Och så finns det svalbo där med hittills fem ägg.

Talgoxarna (eller tall-joxarna som min dotter sa, när hon var liten) har Leo redan rapporterat om.

I Estland kan vi titta på de svarta storkarna igen. Det här året infann sig inte hanen, som kallades Karl och var utrustad med ring och transponder, så honan, Kati, fick en ny partner, en stilig hane som numera kallas Karl II. Han har varit otroligt flitig i sitt bobyggande och även i matningen av ungarna. Säkert det bästa kapet hon (Kati) kunde ha gjort! Dom fick fyra ägg och alla kläcktes, tre av dem otroligt nog under samma dygn, och det fjärde något dygn senare. Trots att det verkade vara en stark, livlig, tuff liten unge, utvecklades han inte lika snabbt som de andra, och blev "utsorterad" av mamman. Det var riktigt hjärtskärande att se hur hon gång på gång misshandlade den, tog den i näbbet och skakade den och kastade den omkring. Men påföljd att den inte vågade sig fram till maten, när det bjöds, och den blev svagare och svagare. Det slutade med en RIKTIGT blodig batalj, som varade ca 15 minuter...! Många upprörda röster höjdes i forumet Looduskalender, och mamma Kati's mentala tillstånd ifrågasattes av många, men "dom som förstår sig på det" menar, att det är ett sätt att säkra uppväxten och överlevnaden för de starkare individerna. Det väntar trots allt en lång resa till Afrika om någon eller ett par månader. Man för försöka låta bli att lägga mänskliga värderingar när det gäller livet i naturen.

Vi kan följa två bon med fiskgjusar där (kalakotas), ett med två ägg och ett med tre. Kläckning förväntas inom den närmaste veckan. "Dramatiken" där har väl närmaste bestått i att den ena boets invånare (Marko och Miina) var och besiktigade boet i höstas, då det stod tomt, men dom har alltså flyttat in nu. I det andra boet huserade förra året Ivo och Irma. Irma infann sig inte, så en ny dam (Iiris) är numera "first lady" där.

Sen har vi bona med Större resp. Mindre Skrikörn. I den Störres bo finns två ägg, som ruvas flitigt, och i den Mindres bo finns ett ägg.

I ett bo har vi kunnat följa en kull med starungar, som nog snart är flygga. Från början var det sju ungar där, men en dramatisk natt kom en behårad tass (förmodligen tillhörande en iller eller mård) och rövade bort tre av dem.

Ugglan, som vi har kunnat följa där tidigare, och även i år, fick fem ägg, varav fyra kläcktes, om jag minns rätt. Den minsta ungen hängde inte riktigt med, men tre av dem utvecklades väl, var pigga och kunde ses i "fönstret" i boet då och då. En av dem hoppade t.o.m. ut för att få sitt fortsatta fodertillskott av föräldrarna i någon buske eller på marken utanför boet. Men sedan hände något, föräldrarna slutade komma till boet för att mata de kvarvarande ungarna, så tyvärr svalt dom ihjäl. Vad som hände med föräldrarna och den utflyttade ungen vet ingen, och kameran finns inte längre kvar.

Ett par nya kameror har dykt upp, bl.a. en som heter Kobras, och det lär tydligen betyda Bäver, men någon sådan har jag inte lyckats upptäcka. OK, jag sitter ju inte där och glor hela dagen, även om mitt referat ovan kanske kan uppfattas så.

I Lettland är det bara havsörnarna som har lyckats med sin häckning, av tre ägg kläcktes två. Det är fullt håll-i-gång där och ungarna snart ut som "riktiga" fåglar.

Den svarta storkhanen (Kaupo) har fixat och donat med boet, men ingen tjej har infunnit sig. Likaså för fiskgjusen där (Teo) - ingen flickvän trots ihärdigt bobyggande.

Vilket får mig att associera till en gammal slagdänga från 50-talet, tror jag.
Stackars Jean, å stackars man
Ingen flicka hade han
Han höll bil och han höll stall
men i alla fall...
För det fanns ej någon flicka, som hos honom ville bo
och Kärlek är dock A och O.

Sov gott, alla fågelintresserade!

Tack Raniva, tack! 

Det har verkligen varit dramatik på hög nivå i år bland "våra" fåglar. Jag är så tacksam för rapporteringen eftersom jag har annat för mig och inte har tillfälle att sitta någon längre stund och kolla vad som händer. Jag går in emellanåt för att någorlunda följa med och jag är tacksam att jag missat de dramatiska ögonblicken.

Vad bra att du berättar Raniva. Jag såg inte vad som hände med unge nr 4 och hade fått för mig att mitt minne sviktade och att det bara var tre ungar från början. Har även börjat fundera hur det är med fruktsamheten hos skrikörnarna? Tycker att den större skriukörnen har ruvat för länge...men även här kan det vara så att mitt minne sviker mig.

Egentlgen är detta med fågelkamerorna mer än ett heltidsjobb. Har en känsla av att Raniva har de längsta passen. Kanske ska vi göra ett schema med arbetspass 05.00 - 23,30.....? Självklart med tillägg för obekväm arbetstid och helgersättning. Vem sköter förhandlingarna med ägarna av denna site?

Funderingar Leo.

Leo, jag tror det är för tidigt att räkna ut skrikörnarna. Förra året lades första ägget ca 23 - 25 april. Boet var djupt och mycket grenar, så man kunde inte se helt tydligt. Sedermera lades ett ägg till, men det kläcktes aldrig. Tydligen är det sällan som Större Skrikörn föder upp mer än en unge. Det andra ägget har man "i reserv" har jag kunnat läsa mig till. Du vet kanske mera?

Hur som helst, den 1 juni tittade ungen ut. I år lades första ägget den 23 april - så om dom håller tidtabellen, ska det vara dax för kläckning endera dagen nu. Få se om dom ruvar fram båda äggen eller nöjer sig med ett i år också.

Den mindre skrikörnen var något senare. Ägget lades den 2 maj, så det ska väl inte heller vara långt borta. Vet inte om dom ruvar något kortare tid, eftersom dom är mindre.

PS - Nej, är inte alls så att jag försöker pråla med mitt minne. Jag har gått tillbaka till Looduskalender för förra året och hittat uppgifterna där - avdelningen för onödigt vetande?

För övrigt har det ena fiskgjuseboet begåvats med två ungar idag på morgonen. Det såg riktigt rart ut, när honan försökte mata äggen, när dom började röra på sig. När dom (äggen) inte tog emot maten, bjöd hon in maken på en smakbit i stället. Hennes modersinstinkter är tydligen starkta.