Det var en gång en ledsen man. Han hade varit arbetslös läääänge och sökt massor av jobb utan framgång.
En dag såg han i tidningen att Microsoft sökte en toalett-städare. Det var ju kanske inte direkt drömjobbet, men vad 17... Han var i DESPERAT behov av ett arbete. Så han anmälde sitt intresse - och blev kallad till en anställningsintervju!
Intervjun flöt på bra, och personalchefen sa: "OK! Vi är överens! Du börjar här på måndag. Ge mig din e-postadress, så mailar jag över avtalet!"
- Nja, jag har ingen e-postadress - jag har ingen dator.
- Hmmm.... Microsoft är ett DATORföretag! Du förstår väl, att du inte kan jobba här, om du inte har någon DATOR !!!???
Mannen gick därifrån, om möjligt ännu mer bedrövad än tidigare. I fickan hade han en "tjuga", d.v.s. en Selma - eller Astrid, som det är numera. Han gick ner till torget, där grönsaks- och bärodlarna stod och sålde sina produkter. 10 kr/liter kostade jordgubbarna. Han köpte två liter för att trösta sig. Sen gick han till parken och slog sig ner på en bänk i solen och åt jordgubbar. När han hade ätit den ena litern var han tvärmätt, satt där och dåsade och höll nästan på att somna, när någon knackade honom på armen.
- Hallå! Jag är sugen på jordgubbar. Hur mycket ska du ha för den där litern?
Han ryckte till och såg en gammal dam, som stod och tittade på honom med bister uppsyn.
- Ja, jag vill nog ha tjugo kronor för den.
Sagt och gjort. Damen betalade och gick sin väg. Mannen satt kvar på bänken en stund och grunnade.
Nästa morgon stod han på torget tidigt på morgonen och köpte två liter jordgubbar för sin nya Astrid, gick till parken och sålde dem för 40 kr. Gick tillbaka till torget och köpte fyra liter jordgubbar, som han sålde för 80 kr. Etc. etc. Det hann bli många turer fram och tillbaka.
När veckan var slut kunde han köpa sig en begagnad flakmoppe och ändå ha råd att köpa ännu mera jordgubbar.
När jordgubbssäsongen var slut, inriktade han sig på färska grönsaker, och då körde han ut i förorterna med sin flakmoppe och ställde upp ett eget stånd där han sålde produkterna.
Nästa år hade han råd att köpa en skåpbil. Odlarna var JÄTTEglada att dom slapp stå på torget hela dagarna för att sälja sina produkter, så dom träffade gärna avtal med honom att han fick köpa hela deras skördar. Det blev till att anställa folk och skaffa fler skåpbilar.
Femton år senare hade han ett multinationellt företag som transporterade frukt och bär över hela jordklotet till lands och till sjöss och i luften. Han hade en rar fru och välartade barn, och han började fundera på vad som skulle hända med hans verksamhet - och hans förmögenhet! - när han gick bort.
Så han kontaktade ett försäkringsbolag för att diskutera kapitalförsäkringar och andra gynnsamma förmögenhetsöverföringar. Så småningom var han nöjd med råden han fått och var beredd att underteckna ett avtal.
- Visst, sa skatte-försäkrings-experten. Ge mig din e-postadress, så mailar jag över avtalet.
- Hmmm.... Jag har ingen e-postadress...
- VAAAA!!! Du har ett VÄRLDSimperium! TÄNK, vad du hade kunnat göra om du hade haft E-post !!!!!
- Tja, sa mannen. Då hade jag varit toalettstädare på Microsoft.
