Av mina sju mostrar var en, som vi sade, lite "eljest". Men inte något som vi barn tyckte var konstigt, hon var lite annorlunda än de andra mostrarna och sedan var det inte mer med det. Lika omtyckt och hon gifte sig aldrig utan förblev hemmadotter men klarade av att jobba på telegrafstationen (som det då hette). Inga utredningar, hon fick bara vara den hon var. Allt var inte bättre förr men allt var inte heller sämre.

Bara några tankar i all hast..

I vårt diagnostiska tidevarv skulle din moster få en diagnos och hon skulle därigenom få trampa i den psykiatriska kvarnen och hon skulle få insatser av socialpsykiatrin eller kanske beviljats sysselsättning enligt LSS.

I det fallet var det mycket bättre förr, då det fanns arbetsplatser som inte slimmats, så att även folk som är "normala" blir sjukskrivna i utmattningdepression. 

Vi lever i teknologins tidsålder.