Visst är man egentligen ensam?

Jag trivs bäst hemma och vill inte ut på luncher.

Är inte ni också trötta på snö och vinter.

Depressionen kan ligga nära eller vad tycker ni andra.?

Jag trivs också bäst hemma, samtidigt som en viss depression kan lägga sig. Men den är inte så djup utan ofta ganska skön att vara i. Jag gillar bäst att gå ut och göra något på tu man hand. Men om jag kommer iväg och gör något, så känns det skönt efteråt.

Tror att det är nödvändigt att lära sig att vara ensam. Har man inte lärt sig det under livet så får man lära sig det när man blir äldre. Vi är som naturen - när vintern dröjer blir vi låga men sedan när våren står i blom, då blir allting lättare. 

Anonym skrev:

Tror att det är nödvändigt att lära sig att vara ensam. Har man inte lärt sig det under livet så får man lära sig det när man blir äldre. Vi är som naturen - när vintern dröjer blir vi låga men sedan när våren står i blom, då blir allting lättare. 

men, vår-depression är väl annars rätt vanligt. Dessutom tror jag att många, speciellt äldre som blivit ensamma (ofrivillgt), lätt känner sig ensammare på sommaren, då de mera ser så mkt gemenskap utomhus, familjer, par grillning etc..  Själv trivs jag, som ovanstående, mkt bra att vara ensam och är själv av många olika anledningar. 

Javisst, vårdepression finns ju också, men då mår man ofta bra på hösten. Det kanske är detsamma som med morgon- resp. kvällsmänniskor? Men hur det nu är brukar det gå upp och ner och trivs man litet för bra med ensamheten kanske man måste tvinga sig att vara litet social för vi behöver nog varandra också vi människor.

Anonym skrev:

Visst är man egentligen ensam?

Jag trivs bäst hemma och vill inte ut på luncher.

Är inte ni också trötta på snö och vinter.

Depressionen kan ligga nära eller vad tycker ni andra.?

Jag är nog likadan, är mest ensam och vill vara i fred. Lugnast med tv:n eller en bok. Är inte helt "asocial" för det. Men träffar ändå sällan någon, bara ett par kompisar på tel.

Trött på snö - ja!

Depression? Kanske. Fick antidepressiva för några år sedan, märkte ingen direkt skillnad. Man ska visst inte sluta direkt med såna men jag gjorde det. Och... inget alls hände.

Jag har polyneuropati med bl a dålig känsel i fötterna och dålig balans. Rullator och färdtjänst. Hade bil förut och kunde åka dit jag ville, saknar den mycket. Sover dåligt rätt ofta, har bett om sömnmedicin att ta IBLAND men nej... "vi skriver inte ut beroendeframkallande medel " bla bla. Tack för DEN hjälpen.

Man får väl låta tillvaron gå vidare hur den nu blir.

Kram till andra än jag som har det jobbigt. 

Nej, inte är man asocial för man trivs vara ensam och själv i sitt eget sällskap. Man kan ju va social när väl träffar andra, både i telefon, irl och via andra sociala media.  Jag tycker oxå jätteskönt va själv med en bok, kunna välja se vad jag vill på TV etc.  Sedan kan man ju diskutera det när och om man vill (ej minst här inne :)).     -   Konstigt att du inte får hjälpmedel för sömnen..ej minst i denna ålder..    Enl, mina läkare är det A och O att kunna få ordentligt med sömn, spec. om man har en sjukdom.  Får du inte ens Insomningstabletter tycker jag du ska be en annan läkare.   -Kram

GUD, vad härligt att läsa, att jag inte är ensam om att vara "asocial". Blir lite småstressad, när jag skall "träffa människor". Tycker också det är lugnt och skönt här hemma med TV:n eller en bok - eller en titt på SP... Tänk om alla vi, som känner så, kunde en bilda en egen liten klubb, så att vi slapp känna dåligt samvete. när vi läser om alla medlemmar här, som sprudlar omkring, fulla av energi...!

Anonym skrev:

GUD, vad härligt att läsa, att jag inte är ensam om att vara "asocial". Blir lite småstressad, när jag skall "träffa människor". Tycker också det är lugnt och skönt här hemma med TV:n eller en bok - eller en titt på SP... Tänk om alla vi, som känner så, kunde en bilda en egen liten klubb, så att vi slapp känna dåligt samvete. när vi läser om alla medlemmar här, som sprudlar omkring, fulla av energi...!

Bra förslag men hur kan det gå till? 

Och svar till ett tidigare inlägg: nej, jag har inte fått insomningstabletter, började på vårdcentralen, har provat med nätläkare, nobben överallt. Jag sover inte dåligt alla nätter men alltför ofta. Nätet? Vill jag helst inte. Så problemet fortsätter... Finns inte läkare att "byta till" i min stad.

Jag vill också vara själv. Njuta, promenera, se på tv och ibland träffa mina barn och barnbarn.

Känner mej ofta trött men är absolut inte deprimerad.

Visst får man dra sig tillbaka efter ett liv fullt av arbete.

Visst är det skönt att rå sig själv. Om jag inte kan sova tar jag ett glas varm mjölk och en skorpa. Annars är en lättöl bra att sova på. 

Man brukar ju tala om att vi människor kan vara introverta eller extroverta, i glidande skalor, mer eller mindre. Själv förstod jag så småningom att jag är en ganska introvert typ, jag är inte road av stora sällskap och kan känna mig smått stressad med litet magont inför sådana tillställningar. Det brukar som regel lösa sig men det är tydligt hur skönt det känns när man är hemma igen. Har några vänner, borde ha fler men har väl kanske s a s sopat igen spåren efter mig på livets stig. Kanske inte så bra när man är gammal och vänner o bekanta  till slut riskerar att på naturlig väg försvinna. Jag vet. Och jag kan faktiskt ha "gott samvete" när jag har klarat av en större tillställning och kunnat vara tillräckligt "social". Inte klokt egentligen, för vi är ju bevars olika- vi människor..

Anonym skrev:

Visst är det skönt att rå sig själv. Om jag inte kan sova tar jag ett glas varm mjölk och en skorpa. Annars är en lättöl bra att sova på. 

Varm mjölk? Usch och fy! Och vem somnar av lättöl? Inte jag i alla fall, blir bara pinknödig...

Grönt Te' på nätterna när man inte kan sova är bra!

Och något tilltugg, som en mindre smörgås eller liknande.

Visst finns det olika knep man tar till vid sömnproblem. En del som sagt varm mjölk eller en lättöl. Honungsvatten, var något jag använde innan jag fick Imovane. Som nu ligger på nattduksbordet och som bara tas vid behov. En trygghet där ligger den. Det viktigaste är väl ändå att man vet att det finns något. Att det sen är olika från individ till individ är ju självklart.

Du som inte får utskrivit av din dr. Stå på dig för sjutton. Säg nu vill jag ha en insomningstablett. Jag är vuxen och tillräckligt gammal för att veta vad jag vill. Och vad då beroendeframkallande??