Funderar lite på det ordet, ensamhet. När man blivit ensam pga att partnern inte finns längre så tycker jag att livet går mycket mer upp och ner än det gjorde förut. 

Det är väl så med oss alla som hamnar i den situationen att ena dagen är det ok för att nästa dag är botten. Då skulle det finnas någon form av akuthjälp!  Visserligen har jag barn och barnbarn men som alltid så är deras tid inte min tid och de ska leva sitt liv. Vissa kvällar är nog den tid som man tänker tillbaka på de stunder då det fanns någon mer i närheten som kunde vara med och förgylla tillvaron med en fikastund eller något gott ätbart till TV:n  någon att dela tankarna med.

Det kanske uppfattas som "gnäll" men verkligheten är nog tyvärr så för många av oss som sitter ensamma i vår vrå någonstans i landet.

Lite filosofi på fredagen och så har vi ju Fars Dag på söndag!

Ha en skön helg!

Inte är det gnäll. Det är nog så många av oss ensamma känner det. Det går upp ch ner

konstigt nog är helgerna värst. Vet inte varför. Det brukar ju bli bättre. Man ju ringa en kompis, bjuda in en granne på fika eller gå in här på klubben och "prata av sig" här finns ju vännerna.

Du är iaf inte ensam om dina ensamhetskänslor. 

Forskning om hälsorisker med ensamhet visar: Ensamhet -ett större hot mot folkhälsan än rökning. Framförallt den ofrivilliga ensamheten. Den ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och demens.
Även om man har människor omkring sig kan ensamheten finnas där som en känsla.
Det är så himla beklämmande att den sociala kontrollen är lika med noll. Folk hälsar inte ens i trapphusen eller vet vilka som bor där.
En positiv förändring, trots avigsidor som näthat, är den nya tekniken revolutionerat möjligheterna till gemenskap och tillhörighet.

Detta har jag läst i DN Tema Folkhälsa. Där finns tips om nätverk för att hitta nya vänner på nätet. Jag tycker SeniorPorten borde finnas med bland tipsen
En så jätte fin sajt, med massor av olika möjligheter att träffas. Eller bara sitta vid datorn och utbyta tankar i många ämnen, så som denna tråd. Tack för den

Tofsan skrev:

Inte är det gnäll. Det är nog så många av oss ensamma känner det. Det går upp ch ner

konstigt nog är helgerna värst. Vet inte varför. Det brukar ju bli bättre. Man ju ringa en kompis, bjuda in en granne på fika eller gå in här på klubben och "prata av sig" här finns ju vännerna.

Du är iaf inte ensam om dina ensamhetskänslor. 

Javisst, det är nog många av oss i SP som har samma tankar, och det är som du skriver oftast till helgen som det kan vara mest kännbart och vi har ju telefonen som ypperligt instrument.

Just det, fast nu är det fotboll. Du hejar väl på "rätt lag". 

OM!

Jobbigt , men det löste sig!

Godnatt.

Jag är frivillgt ensam rätt mkt. Har bl.a. ngra grannar, varar många oxå ensamma, i husen ikring som man oftast möter när man är ute och vi bryr oss alla om varandra.  Vi kan prata i timmar ute, men ses mkt sällan inne i våra hem. Vi har vårt sociala med varandra men oxå vår integritet. Jag har ett par enstaka vänner att prata i telefon med.  En väninna från grannorten kör ibland hit på fika både ute och hemma. Jag njuter av att få rå mig själv och har jobbat för att få det just så. - Men visst, ibland kan det kännas lite ensamt och tomt..... Kan idag ibland sakna ngn riktigt förtrolig att prata med (som jag  alltid haft fram tills typ nu.....) 

 -Ja, barnen har ju sina egna liv och egna kompisar -även om man har fin kontakt o träffas ngn gång.

I bland dyker tungsinnet upp och man tycker att allt är mörkt och det kan gå flera dagar som ingen kontakt finns, mina barn påpekar att det är ju upp till mig själv att ta kontakt. Ok, men när fysiken krånglar då kan det lätt bli att man stänger sig inne. Ett telefonsamtal till någon som man kan diskutera dagsaktuella problem med , ex.vis något som man ska göra odyl. lättar upp sinnet för det mesta. Jag tycker om att vara ensam men det får inte bli för lång tid då tycker jag att man går upp för mycket i sig själv. Som tur är har jag en bra bil och när det inte lyckas med det ena eller det andra så tar jag en sväng på några mil och då känns det bättre! 

I dagens datasamhälle finns en fin kommunikationsmöjlighet, SKYPE, det kanske vore något för SP medlemmar. Datorer har ju de flesta idag. Man kan ha gruppsamtal med många deltagare och jag tror att det skulle vara ett bra sätt att få igång lite mer kontakt.