På annan plats skrevs det om frihet. Ett intressant ämne tycker jag. Som barn i familjen var man tvungen att lyda sina föräldrar, ansåg jag, men som vuxen inser jag att jag kunde ha varit betydligt olydigare än jag var i likhet med min bästa kompis, som gjorde litet som hon ville. Det ångrar jag litet grann. Hade jag varit olydig och åkt med mina kompisar till landet över en helg fast jag inte fick, så hade mina föräldrar tagit hand om mig i alla fall. Inser nu, att vad jag än hade hittat på så hade jag haft mina föräldrars hjälp och stöd i alla fall. Kanske hade jag fått utegångsförbud eller i värsta fall en lavett, vilket hände för små förseelser, men på riktigt hade de aldrig kastat ut mig. Det vet jag nu efter tre barn och nio barnbarn. Att jag var tvungen att gå i skolan visste jag inte när jag gick där och upplevde aldrig det som ett tvång. Det hände att jag skolkade då och då av olika skäl - ibland bara för att det var vackert väder eller att jag ansåg att jag var för dåligt påläst för att klara ett prov och fick göra om det en vecka senare. Chefer har jag haft, som varit trevliga och jag har gillat mitt jobb och har de gjort skillnad på mig och min manliga kompis, med samma jobb, så att jag har fått lägre lön, har jag sagt upp mig.  I många år har jag haft min man som chef och han har varit klok nog att låta mig själv bestämma min lön, mina arbetstider bara jag skött  mina arbetsuppgifter och där har jag också känt mig fri. En gång höll det gå på tok med friheten. Det var på SvD, där man ville att jag skulle stämpla in och ut under arbetsdagarna. Jag nekade och skulle i så fall sluta och söka annat arbete. Jag fick stanna och slapp att stämpla. Minns att min son en gång skickade ett vykort med orden "Chanser får man inte - dom tar man" tycker det passar bra när det gäller frihet också: "Frihet får man inte - den tar man". Hoppas Ukraina lyckas med det! Men det viktigaste är dock att tanken är fri och den kan ingen ta ifån mig.

Kanske beror mycket på vilken plats i barnaskaran man hade. Första barnet utsätts för föräldrarnas välmenade uppfostringsregler. Andra barnet får större frihet och kan läsa av vad som händer med storasyster-/bror och de yngre syskonen kan ägna sig åt det de vill.  Så vill i alla fall somliga förklara hur olika barn i samma familj utvecklas. 

Vi växte nog upp under samma tid, då kvinnofrågorna var högst aktuella.  Det skulle göras jämställdhetsplaner jämställdhetsavtal och man skulle i platsannonser skriva att man gärna  såg kvinnliga sökande. På min arbetsplats fattade man beslutet att tillsätta ett antal kvinnor på typiskt manliga tjänster.  Jag var en av dem.  Vi skulle ha "manlig" storlek på skrivborden utan det insynsskydd som kvinnor vanligen hade. Vi fick inte skriva på maskin själva hur väl vi än kunde utan skulle ha sekreterare. 

Vi hade spreciella karrärutbildningar för kvinnor och vi skapade nätverk för att stötta varandra. En av utbildningarna handlade om något många kvinnor behövde lära sig. " Det finns inga måsten ".  Från det vi är små får vi höra att vi måste göra det eller det. Det måste vi inte alls.  Vi måste lära oss att själva avgöra vi anser måste göras.  

Media följde regelbundet upp hur det var med jämställdheten och kvinnornas möjligheter.  Det var goda år.

Sedan hände mycket och i dag finns ingenting av det kvar. Så på sätt och vis levde jag under rätt tid.    Det fanns gott om arbete och man kunde välja och vraka. 

Frihet var mycket av ramar, att man hade ramar man skulle hålla sig inom, men vad man gjorde inom de ramarna avgjorde man själv.  Det gjorde att man tidigt fick ta ansvar för sina handlingar. 

Alldeles riktigt, tycker jag. Frihet till något, som andra kanske betraktar som ofrihet är också viktigt. Jag läste Fromm i slutet på 50-talet och var då mycket frälst! :-)