Ibland gör jag internetsökningar när jag kommer på ett namn som jag känt för mycket länge sedan. I morse kom jag på ett namn, han var nu försäljare av mat och bodde i en norrländsk stad. Jag tittade på vilka länkade favoritsidor han hade på facebook och jag kände inget gemensamt, men ändå umgicks vi mycket i högstadiet, vi bodde på samma gata. Jag kommer ihåg hur vi ofta spelade fotboll, hockey och landbandy. Men hade vi träffats nu hade vi väl endast växlat några ord med varandra sedan hade det tagit slut. Det finns många sådana förlorade vänner i livet. 

Men är det så att jag trängt bort den sidan av mig själv, att jag egentligen inte längre umgås med den sidan av mig själv för att den inte passar in i den bild av mig själv som jag har nu. 

Har ni liknande erfarenheter?

Har själv lämnat många bakom mig pga flyttar och så olika våra vägar har sett ut under de tider som gått. Man får acceptera att man går vidare och utvecklas som livet självt förändras. Har försökt att knyta an till en återuppväckt gammal skolkontakt men tji, så olika man har det. Och -  så olika man utvecklats. 

Är det konstigt? Nej - inte som jag ser det. Våra erfarenheter kan bli en väg den andra inte förstår.