Gammal och grå

När jag blir gammal och grå, kommer jag då att sitta på ”Himmet" och fingra på min dator?
   Själv märker jag inte att tiden gått, utan jag letar fortfarande efter den rätte. På sajter för kärlek och kontakt finns en massa män som söker kvinnor mellan 18 och 99, så då passar jag väl in där nånstans.
   Min profiltext är gammal, säkert från 90-talet, då jag fortfarande var rätt ung och väl bibehållen. Fotona är också från den tiden. Snygg figur, rak rygg och i den svarta klänningens urringning kunde man ana de runda, visserligen upplyftade av en pushup, men dock välbevarade brösten. Det lockade männen på den tiden.
   Nu vet de inte hur jag ser ut eftersom jag bara blir äldre och äldre,  jag är snart hundra och min vackra , fylliga kropp är ett minne blott.Jag letar igenom raden av mer eller mindre snygga män på en av sajterna, fastnar för någon och besöker hans profil. Så fin han ser ut. Undrar om han vill svara, om jag skriver något till honom.Jag författar ett mejl, som jag tycker är trevligt formulerat. Min syn är dålig så jag kan inte se om jag stavar fel. Strunt samma. Han svara nog inte ändå, när han ser min ålder.
   Dagarna går i en oändlig händelselös rad. De enda som gör mig lite glad är min dator och de kontakter jag kan få där.Någon av männen, som jag skrivit till, svarar att de älskar äldre kvinnor och gärna vill träffa mig. De tänker inte på att alla kvinnor på 99 år är äldre än de själva. Och säker lika gamla som deras mormorsmor. De svar jag får är ändå ganska mysiga. De beundrar min figur och låtsaspussar mina bröst. De fattar inte att fotona är 50 år gamla. Hur dumma kan de vara? Men det gläder en gammal uråldrig kvinna, att kunna få en ung man att reagera.
Några svar skickar jag inte utan kontakterna får svalna och dör ut med tiden.
   Underbart att dessa sajter fortlever långt in på 2030-talet och ser likadana ut år efter år. Längtan efter närhet och kärlek finns alltid kvar.

Skrivet av Tofsan en onsdag morgon med skrivklåda i fingrarna  och fantasier i huvudet.

Det tråkiga med sk. Dejting-sajter är att det finns en hel del  fejkade  Profiler verkar det som.

Jag har t.ex fått meddelande från unga kvinnor från andra sidan Östersjön. De lämnar då sin e-mail-adress och--

hoppas då att jag ska skicka ett svar med min e-mail.  Om man lämnar ut sin e-mail eller andra uppgifter om sig själv, ja då--

är man ute på djupt vatten.

Jag brukar då skicka ett svar som lyder;  Polisen här varnar för att ta kontakt med kvinnor eller män från andra sidan Östersjön.

Efter ett sådant svar så håller dom sig borta från Svenska dejtingsajter.  Och det tycker jag är bra.

Jag litar inte ett dugg på kvinnor eller män som kommer långt Österifrån.  Ryssland, Ukraina och de andra länderna där.

Hur vet jag att inte deras profilbild är kopierad från någon annan Webbsida någonstans ??  ?? ??

I Radio-programmet "Karlavagnen" för något år sedan var det en Svenska man som berättade hur han blev lurad av en kvinna som kom Österifrån.

Ack ja, dessa dejting-sajter...! Jag får också mail från kvinnor Österifrån. Utan att ha besökt någon dejtingsajt...Någon Olga eller Katinka har sett min profil (Gud vet var - kanske här på SP?) och blev förälskad OMEDELBUMS...!

Det där med att inte förnya sin profilbild är en allmän företeelse, Tofsan! Jag registrerade mig - mest av nyfikenhet - på en dejting-sajt och klickade runt lite. Kanske också med en liten stilla förhoppning att hitta en man i "passande ålder". Blev MÄKTA IMPONERAD över hur fräscha många 78-åringar är nu för tiden. Riktiga kraftkarlar, inte en rynka i ansiktet och massor av hår på huvudet. Hmmmm... Antingen har dom medvetet klistrat in ett ungdomsfoto, eller har har dom varit medlemmar läääääääänge - som sagt, utan att förnya...

För att inte tala om dem, som bär SOLGLASÖGON på sin profilbild. Ögonen är ju, som bekant, själens spegel, och om man döljer sin "själ", så har man nog ett och annat lik i garderoben...

Nej, jag avvaktar tills Ödet behagar leverera en acceptabel kandidat framför mina fötter! Men dream on, Tofsan! Hoppet är det sista som lämnar människan.

Sååå bra,  Igge!

Man vet aldrig hur kärleken ser ut eller när den drabbar en, vid 80 eller 99 (år 2037)

Mycket bra, Igge. Det saknar jag också mycket. Det där att vara förälskad och titta in i hans ögon och bara känna lycka......