Så tråkigt att du känner så. Visst dyker minnena upp från det förgågna, men då får man ju trycka ner dom igen om dom inte är trevliga. Bort, bort....!!!

Visst har man gjort saker som inte var så bra, som kunde varit annorlunda, men tar man det lugnt och väntar en stund så blir man snart glad igen. Gör något annorlunda, ta ett glas vin på eftermiddagen, titta på en dålig film på någon av alla kanaler, som jag antar att du också har.

Du är ju så ung och troligen rörlig och kanske reslysten. Ta en resa till solen och njut av din paraplydrink       (solglasögon)

Nog kan det "poppa" upp sämre minnen, men snabbt flyger dom iväg

En skillnad kan jag känna, nämligen att jag enbart kommer ihåg dom goda sidorna hos människor, inte det som sårade mig 

Jag ser livet som en skola. Det är av felen man lär sej.

Tex i tonåren var man inte alltid så snäll mot sina föräldrar, man förstod inte bättre.

Detta visste föräldrarna redan och med tiden kom man närmre varandra.

Känner ibland att minnena tränger sej på, goda och dåliga, tyvärr är det ju försent att ha det ogjort och då tycker jag man ska lägga undan det och leva i nuet....livet går så fort så det finns inte tid.

Man skall aldrig ångra det man gort för det går inte att påverka, man kan bara påverka det som finns i framtiden. Så sätt dig på en solig plats med en paraplydrink i hand och njut. Du har säkert gjort mycket gott också i livet som du kan tänka tillbaka på, så varför tänka på det tråkiga. Njut av livet i nutid i stället, och gör bara sådant som ger dig gläde, livet är för kort för att grubbla över tråkiga saker som varit.  

Des: Visst kan man ångra sig, men man skall inte gå och bära på det, det blir för tungt. För det man gjort går inte att göra ogjort. Sen svarade ju jag på Per14:s fråga "Går det att komma undan med saker och ting som man gjort i livet och som inte varit så bra? Eller är det så att alla ens brister och misstag kommer upp i dagern på ålderns höst? Det tar för mycket av ens energi att gå och grubbla på det, man blir då handlingsförlamad. Men har du gjort någon något som behöver ett förlåt, be personen om förlåt. Men jag kan garantera dig att den personen redan glömt varför, medan du fortfarande går och grubblar på det. 

"Går det att komma undan med saker och ting som man gjort i livet och som inte varit så bra?" . Eller är det så att alla ens brister och misstag kommer upp i dagern på ålderns höst?", skriver du Per. Och jag tror inte det går att komma undan och jag tror inte att det är så lätt att bara säga att man inte ska gå och bära på det. Väldigt mycket handlar det om vårt DNA hur vi klarar av det där. En del har svårt att glömma dumheter hos sig själv, men glömmer lättare om de blivit illa behandlade och en del gör tvärtom - glömmer aldrig en oförätt, men har väldigt lätt att glömma sina egna dumheter. Läggningen att älta eller oroa sig för allt som gått fel i livet, tror jag är medfödd om det inte går att hantera. Liksom förmågan att förlåta sig själv och gå vidare är också ofta en medfödd förmåga. För den som grubblar låter det hurtcheckt att man bara ska gå vidare och inte tänka på det som varit.

I båda fallen tror jag man ska försöka "gå utanför sig själv" och se på problemet liksom utifrån och så bestämma sig för att se framåt och lämna det gamla bakom sig. Om man kan be om förlåtelse eller förlåta är det ju bra att ställa till rätta, men det kanske man inte alltid förmår och då måste man försöka förlåta sig själv. Kanske tänka på allt bra man faktikt också gjort och focusera på det  - och jobba med att acceptera det dåliga och gå vidare.