I dag satt jag i bilen på en P-plats i Tomelilla. Några råkor gick och vände skräp letande efter något ätbart. Råkor har en benägenhet att alltid hålla ihop, vilket nog ger en känsla av trygghet. En råka gick lite utanför flocken, vilket gjorde mig nyfiken. När jag tittade noga på "råkan" insåg jag att detta var en svartkråka. Vi här nere har ju inte så långt till kontinenten där alla kråkor är svarta. Förliden höst såg jag en svartkråka utanför Hammenhög. Även vi detta tillfälle var det p g a att den gick ensam utanför en råkflock som jag lade märke till den.

För många år sedan flög en svarkråka rejält vilse och hamnade i byn Bäsna i Dalarna. Där framlevde den många år som partner åt vår vanliga gråkråka och detta par producerade x antal hybrider, som fick mången kråkfågelskådare att förbryllad riva sig i huvudet.

Ni som bor i "råkrikets" södra del. Kolla i en bra fågelbok och pränta i minnet in skillnaden mellan råka och svartkråka. Faktiskt har jag en känsla av att det finns en del svartkråkor här som förblir oupptäckta just p g a sin likhet med kusinen råka.

Tankar om kråkor och svarkråkor i synnehet./Leo.

Jag ÄLSKAR att läsa dina inlägg, Leo! Ett bevis för att rasen inte är så viktig, om allting annat stämmer...?!

Det verkar ju lite mobbing att svartkråkorna var utanför gruppen, med på nåder liksom, och bara accepterade när det var dags för påstigning! När jag råkar råka råkor nästa gång skall jag observera detta:

Råka

https://www.xn--fgelsng-exae.se/raaka/

Svartkråka

https://www.xn--fgelsng-exae.se/svartkraaka/

Nästan omöjliga att skilja åt! 

Tack för dina funderingar Leo! Roande och lärorika!