Några rader från en uppsats som jag skrev 1956:

" efter skogspromenaden står jag utanför grinden hemma och ser att inte heller här är allt sig likt. Gräsmattan blänker ännu av dagg och blommorna står halvvissna. Vid mina fötter ligger några löv. Jag står och beundrar deras vackra färger då en vindpust kommer och löven virvlar bort och lägger sig till ro vid staketet. Jag huttrar till i min tunna sommarjacka och tänker på att jag står inför en ny årstid: "Jag hälsar dig rika september som tänt ett lövverk av flammande guld kring din sköld".. av Erik Axel Karlfeldt.

Höstens invit är som fruktens kart, som mognat till en ny fas. En ny början på livets ändlösa skiftning. Den är min vän, hösten, men också en påminnelse om två älskade som en gång lämnade mig. Min dotter och min far försvann i september för lång tid sedan, och augustis förgängliga start på årets avslut är en evig påminnelse. Jag fruktar och älskar dessa minnen och jag hälsar därför det avslappnande mörker, som alltmer skyndar sig att tona ner den innerliga sommaren. Glödande färger och ett lugn med allt längre kvällar. 

Tack för dina fina inlägg och rader, Igge.

Jag gillar bäst gränslanden då sommar övergår i höst och våren övergår i sommar.