I folkskolans lärobok Svensk Vers läste vi varje höst följande rader.

Hösten har kommit stormarna gny

svanen tar avsked och svalorna fly.

Vem som plitat ihop dikten har jag glömt .

Egentligen en eländig vers. Det är så mycket att säga "hej då" till. Sköna ljusa ljumma kvällar, trädgårdssamtal med grannarna som nu endast skymtas bak köksfönster. I dag fick jag även säga farväl till en större flock ärlor som jagade stelfrusna flygfän på trädgårdens gräsmatta. Om blott någon vecka springer de vid Eafrut eller Tigris stränder glatt viftande på stjärten.

Nu vill jag ha allt på autogiro gå till sängs och sova likt björnen vakna då Tibortsius har namnsdag, tio kg lättare och vrålhungrig.

Leo som inte trycker på gillaknappen för hösten.

Hösten kan vara fin med sin höga friska luft.Skönt att kura skymning.Ha det bra Leo och låt oss njuta av dina ord!

Leo, sången som börjar: Hösten är kommen finns i min sångbok från Borås Folkskolor 1940 och texten är skriven av en C.F. Dahlgren, musik av W.Uddén. Vi sjöng den mollstämda sången senare i gymnasiekören, vill jag minnas.

Jag hoppas du inte går i ide från oss här på SP utan njuter av allt det fina både hösten och vintern bjuder på, som frida beskriver. Jag vill inte vänta till Tiburtius-dagen den 14:e april innan jag ser dig här igen!

1 . Hösten är kommen, hör stormarna gny!

Svanen tar avsked och svalorna fly,

blomman har bäddat i mossan sin grav,

vågorna brusa på villande hav.

Näcken mot klippan guldharpan slår,

skogsbruden fäller sitt grönskande hår.

2.  Solen är slocknad, så mörkt blir på hed,

regnbäckar gråta längs fjällarna ned,

källan på knä står invid deras fot

och i sin urna tar tårarna mot.

Sommar´n härnere slutat sitt lopp,

där uti stjärnorna tindrar han opp.

Hu, vilken dyster dikt. Kommen till åren som jag är ser jag slutet på dikten som en dikt om döden och livet här nere1 Nej, väck dystra tankar! Visst, det är inte alls lika roligt att åka och titta på en massa flyttande gäss som att höra den första bofinken. Trots det har jag kikaren liggande på köksbordet ifall någon flyttande raritet skulle dyka upp i trädgården. Det har hänt en blåhake dykt upp till exempel. Vi får inte förtvivla även på ålderns höst. Vem vet vad som dyker upp?

Jag hör till dem som tycker som du Leo. De vackra höstfärgerna varar inte så länge förrän det bara är kala, nakna grenar. Att temperaturen går neråt kan jag ta men mörkret... nej tack.  Jamen det är snart jul säger kanske någon? Köphysterin börjar snart då ska ni se. Och en kompis som var på Jula häromdagen hade redan sett någon skymt av julpynt... Det börjar tidigare för varje år verkar det som. Ursäkta att jag verkar negativ men julfirandet kan jag vara utan även om jag inte missunnar någon annan julglädje.

Hösten kan vara så mysig. Tända brasan med björkved, tända doftljus och äts något gott i skymningen.

I går kväll satt jag i salen med bara tända ljus och chattade med en vän på datorn. Jag åt lite gott, blinier med rödlök och romsås. Kycklingfile med sallad och aioli. (rester)  Klockan blev elva och det var kolmmörkt i huset, men mysigt var det.

Så hösten kan vara fin!

Tack för alla svar på mitt lätt höstdeppiga inlägg. Responsen verkade uppmuntrande och jag t o m småtrallade en stund.

Lyckan var ej beständig för igår var det något som knackade ihärdig på min balkong. Försikigt gläntade jag på tyllgardinen och se där satt en talgoxe ivrigt pickande på tappad skorpbit. Det är också ett hösttecken då dessa fåglar anar att feta larver och annat småkryp snart tryter.

Nästa hösttecken var att två koltrasthanar hoppade mellan buskarna utan att bli irriterade och som eljest sker jagande varandra. Det är också ett tecken på att de trastar som stannar här snart blir lyckliga över att hitta ett halvruttet frostnuppet äpple.

Ännu har gatans rönnbärsträd sina rönnbär kvar men snart kommer de vackra sidensvansarna och berövar träden de vackert röda klasarna.

Tänkta tankar om annalkade höststorm.