Det har alltid funnits folk som är avundsjuka på dem som har mer.

Jag minns att det öppnades en tråd om Kamprad på 60plus för ett par år sedan. Där han svartmålades och chikanerades dels på grund av sin härkomst, eftersom farfar och farmor var tyska och tydligen hade koppling till nazismen. Och dels på grund av sina miljarder. 

Och ojoj vad mycket avundjuka det kom fram i den tråden. Det var riktigt obehagligt. Jag minns det mycket väl. Tråden raderades tror jag. 

Måtte alla gå in och läsa om alla de otroligt många miljoner han donerat till forskning inom så många områden, under så lång tid. Ingen annan svenska har gjort så, vad jag kan förstå. Alla människor som haft ett arbete att gå till, tjänat sitt eget levebröd och haft socialt nätverk genom sina arbetskamrater osv. Nej, fy sjutton för de som klagar på en människa som arbetat mycket hårt hela livet och ända fram till sin död vid 91 års ålder!

Arbete kanske inte ligger så mycket för - för alla de som klagar??

Om jag vinklar det lite annorlunda: Ungdomar är ideologiska och stridslystna. Ideologin handlar om marxismen, att arbetarna producerar ett mervärde. Detta mervärde tar kapitalisten hand om. 

Dessutom har de fått sina bannor av Jonas Sjöstedt. Han tycker det är fel att kritisera under sorgeperioden. Även Kamprad kommer väl historien utvärdera både på gott och ont. Men onekligen har han spelat en stor roll för att sätta Sverige på världskartan och för att stärka den svenska ekonomin. 

Är inte möbler på loppis, särskilt retromöbler högsta mode bland ungdomar. Idealet är väl att blanda nya möbler från IKEA och retro. Dessutom är ju dessutom IKEA:s moderna möbler påverkade av retrostilen.

All ära åt Ingvar Kamprad! Smålänningar är ett särskilt släkte, envisa, sparsamma och uppfinningsrika!

Att ungdomar opponerar sig är inget nytt. Tycker det är ett friskhetstecken, även om inte jag håller med. Minns 60-talet och 70-talet då man skulle bojkotta det mesta. Tids nog faller man in i det som anses vara det mest (politiskt)  korrekta.

Äsch, det får vara hur det nu var med Ingvar Kamprad, via Ikea kunde i allafall vanliga halvfattiga människor köpa möbler och annat till hemmet utan att, som jag minns från min barndom, köpa möbler som skulle avbetalas på i åratal. På den tiden, 40-0ch 50-tal så var det ofta tunga stora möbler som säkert var dyra men jämfört med Ikeas möbler så var dom nog förstås av bättre kvalitet. Jag minns mina ganska fattiga föräldrars strävan att få ihop pengar till avbetalningarna.