Har ni någon gång märkt av det????

OM jag har! Flyttade från Göteborg till en liten "bruksort" och satte igång, lika energiskt,

med en massa saker och då fick jag höra "Tror DU att du är nån?" Jag fattade inte vad

de menade. "Så har vi ALDRIG gjort" sa de när jag kom med nya, billiga, förslag till park

och centrum (uteytor). Sen tyckte jag att vi kunde sälja Lilla Edet som är känt för sitt laxfiske,

göra båthamnen lite mer inbjudande (ej fungerande toa ens - då i alla fall) och då fick jag

veta att man inte ville ha "några FOLK" här... - Göta Älv rinner så vackert genom Lilla Edet,

men man vill inte ens att båtar skall stanna till!!!

Jag tog i alla fram en gammal nedgången park (Strömsparken), där ingen vågat gå på åratal,

p g a all sly, alkoholister och knarkare som höll till där. Jag klippte gräs och tog ner sly och tog

fram gångar osv i 6 år! Det gillade man tydligen inte heller, för då höll jag på för mycket och var

dessutom alltid glad. Misstänkt till tusen! Här säger ingen vad de tycker (sitter hemma och knyter

nävarna) och om man säger vad man tycker, för att man är van att människor lyssnar - kan man

lätt bli utfryst... Men jag har traglat på!

Du är fantastisk Hedvig!!Som jag har förstått lyder Jantelagen: Du får finna dig i det som dom flesta tycker! Du skall vara som alla andra! Du får inte sticka upp med något annat, Du får inte tro du är något. Då blir du inte accepterad. Min lillebror som flyttade tillbaka till Finland sade att det är likadant där. På mitt jobb inom vården märkte jag av det eftersom där var utpräglat hierarki. Ju högre befattning desto lättare kan man bli föremål....

Härligt det du skriver Hedvig!

Tycker att du är på rätt spår Byrå´n. Ett allmänt och vanligt "inbott" tänk, som handlar om att sammanhållning och det invanda hotas - rädsla och avund... helt enkelt. Det finns i alla skikt. Allmänmänskligt och vanligt, men kan brytas. 

Det tar tid innan bra eller ovanliga saker och förändringar slår igenom. Du var väl för ensam Hedvig..? Dessutom kvinna.

gunnila skrev:

Tycker att du är på rätt spår Byrå´n. Ett allmänt och vanligt "inbott" tänk, som handlar om att sammanhållning och det invanda hotas - rädsla och avund... helt enkelt. Det finns i alla skikt. Allmänmänskligt och vanligt, men kan brytas. 

Det tar tid innan bra eller ovanliga saker och förändringar slår igenom. Du var väl för ensam Hedvig..? Dessutom kvinna.

Ja, jag var ensam, kvinna och dessutom "utomsocknes". Allt det jag påpekade då, har "männen" i kommunen

senare "hittat på" och utfört..... Jag var mycket stark, både fysiskt och psykiskt, när jag kom hit för 25 år sedan.

För mig var huvudsaken ATT det skulle bli gjort, så jag är nöjd. Men det tog på krafterna och dessutom sjönk så

många människor i mina ögon. - Sjönk väldigt djupt!

hedvig skrev:

Ja, jag var ensam, kvinna och dessutom "utomsocknes". Allt det jag påpekade då, har "männen" i kommunen

senare "hittat på" och utfört..... Jag var mycket stark, både fysiskt och psykiskt, när jag kom hit för 25 år sedan.

För mig var huvudsaken ATT det skulle bli gjort, så jag är nöjd. Men det tog på krafterna och dessutom sjönk så

många människor i mina ögon. - Sjönk väldigt djupt!

Förstår det...

Tänker på det där som Hedvig var med om när hon flyttade till en liten bruksort. Det finns något som kallas "bruksanda" har jag hört och det innebär väl i korthet att det kan vara svårt för en utsocknes att bo in sig på ett bra sätt. En vän till familjen, född och uppvuxen i Stockholm, flyttade för många år sedan till ett gammalt bruk eftersom hon ärvt ett stort hus strax utanför bruket. Och hon och maken bosatt sig i huset. Hon fick arbete som vårdbiträde på det äldreboende som fanns på orten och flera av kollegerna kom från bruket. Men hon fick ett litet helvete, det kunde vara repliker som "nu ska vi se om nollåttan klarar av det här" och många andra antydningar och "nålstick" bara därför att hon kom från Stockholm. Hon försökte ligga lågt och stå ut och hon var försiktig med att tala om något som hade med Stockholm att göra. Kollegerna vara vuxna kvinnor som man borde begära mer av. Vår vän var inte lika tuff som Hedvig och orkade i längden inte med det här jobbet.

Då hade jag tur Isa, som bodde på en liten ort utanför Värnamo ett tag. Fick jobb som din väninna lokalt, men upplevde att vi blev väl mottagna. Har aldrig varit särskilt känslig för andras uppfattning. Det är "andan" bakom orden som jag ofta går efter. Man kan skoja på många sätt om saker o ting - käfta tillbaks, tex... men visst, det finns elakhet naturligtvis. 

Det är ju så också att huvudstaden alltid varit prioriterad och det har landsbygden fått känna av. Dumt dock att lasta vem som helst för det, men så är det ofta...