I en annan tråd kommenterar man "Bonde söker fru" och jag kommer osökt att tänka på berättelsen om bonden, som var ute och plöjde sin åker, när naturen gjorde sig påmind och framkallade vissa behov. Han visste, att frugan var lite gnällig när det gällde att komma in med leriga skor och smutsiga arbetskläder, så han bestämde sig för att gå i i ladugården och uträtta sagda behov där, för att slippa en omständlig klädesbytesprocedur.
När han hade knäppt ner och satt sig över gödselrännan där, såg han, att en av korna var lös och höll på att rymma - han hade lämnat ladugårdsporten öppen. Så han grabbade tag i rumpan på kon för att försöka förhindra rymningen. Men kossan frihetslängtan var starkare, så hon galopperade ut på gårdsplan under högljutt råmande. Bondmoran undrade vad som stod på och gick ut på trappan för att se kossan galoppera omkring med bonden, med nedknäppta byxor, släpande efter.
 - Men Arvid! ropade hon. Jag har väl aldrig nekat dig...!