Det vanliga sättet att tänka är att klokhet är något gott medan efterklokhet är något suspekt. Jag skulle vilja hävda att klok blir man först då man varit efterklok. Genom att bearbeta sina livs efterklokheter så kan man nå fram till klokhet. Klokhet är att vara efterklok i förväg så att säga. Men för att vara klok i förväg krävs att man byggt upp minnesbank av bearbetade efterklokheter. 

Tofsan skrev:

Menar du Jimmie Åkesson när han reste till Turkiet?

Han säger ju att det inte var så klokt, kanske.  Var han efterklok?

Ska man kanske  be om ursäkt när man gjort något som man ser efteråt att det inte var så klokt.

Det här är en filosofisk tråd, ingen SD tråd. Men om man skall analysera just det specifika sammanhanget så vill ju uppenbarligen Sjöstedt sätta åt Åkesson. Om det är klokt av Sjöstedt kan ju också ifrågasättas. Klokhet hos Sjöstedt skulle ju snarare kunna vara att inte ställa frågan utan låta Åkesson själv bearbeta sina erfarenheter. 

Han ville väl bara ha lite uppmärksamhet. Visas på TV, etc. 

Himla snygg keps hade han iaf. 

Efterklok, kanske. Eller så fick han en eftertanke. 

Jag tycker själv att det inte var särskilt klokt så här i efterhand att göra resan ned till Turkiet. Det inser han nog själv. Men han behöver inte stå i riksdagen och bekänna. Sjöstedt ville ju med det ifrågasätta Åkessons personlighet i grunden och diskvalificera honom. I ljuset av det var det ganska klokt av Åkesson att inte svara på frågan. Han får spara sina bekännelser till sina vänner och sin psykoanalytiker (Om han nu har någon.)