Dessa varma dagar har jag njutet skugga på balkongen. Detta har gett mig tillfället att beskåda "våra" tornseglare. Tror att jag är nära antalet par och gissar att det är 11 par under takfoten på huset där jag bor. Trots att jag sett det så många gånger blir jag ännu lika förvånad över deras flygskicklighet mot bospringan och vips borta är de. De har haft goda tider nu, ständigt högtryck mycket luftplankton. Förmodligen har de inte, för ovanlighetens skull, behövt lämna hemmaluftrummet för att leta mat i andra länder. Gissningsvis blir det ovanligt tidigt i år när ungarna ska lämna boet första gången. Medium för ungarnas första flygtur är 12 aug. Nu har jag lärt mig både ljudet och flygsättet från föräldrarna när ungarna ska ut. Den dagen står jag på balkongen med löparskor på beredd att rusa för att rädda de ungar som misslyckats med sin första flygtur. Hamnar de på gräsmattan är det kört i dubbel bemärkelse. De kan inte lyfta från marken och så måste jag hinna före katter och glupska trutar. Tänka sig i skolan hade vi lek och idrott där det ingick löpning och kast med liten boll  Nu på gamla dar är det trappspring och kast med liten tornseglare som gäller. Ett kast upp och borta är de. Innan pensionen når mig flyger dessa fåglar någonstans i Afrika. Ibland funderar jag på att följa med dem till södern och se hur de har det där.......nej det går nog inte för vem ska då betala avgiften för ungkarlslyan här och kanske inte ens Coop finns där nere  i södern..... att drömma är fritt.

Leo.

      Vad trevligt du  berättar!Tack för den!

Underbar berättelse. Tack Leo för att du delar med dig av ditt fågelliv! Tänk att du fått en sådan nytta av lek- och idrottslektionerna i skolan, det visste du inte då att du skulle rädda livet på tornsegelungar som misslyckades med första flygturen.

Tidigare på nätet fanns en webbcamera monterad i ett bo med alpseglare. Dessa seglare har ett likadant levnadssätt som våra tornseglare har. Seglarnas ben består egentligen bara av klor och de kan bara kravla sig fram samt hängs sig fast på skrovlig yta om det är nödvändigt. Det var en munk någonstans, minns ej exakt var, som var väldigt intresserad av dessa alpsegare. Lite var känt om deras matvanor, alpseglarna alltså ej munkarnas, och deras övriga levnadsförhållande. Ungarna vägdes före och efter matning för att se hur mycket dessa kulor med luftplankton vägde. Ungarna var bemängda med ohyra och för att kunna hantera dem avlusades de. Detta fick till följd att ungarna dog.  Det visade sig att ungarna producerade så mycket blod att detta skulle räcka även till den ohyra de hade i fjäderdräkten. Då de efter sanering inte "tappades" på blod dog de. Då upptäckte man att dessa fåglar lever i symbios med sina parasiter. 

I vår förening, som tar hand om skadade fåglar, fick vi in en tornseglarunge som antingen ramlat ur boet eller flugit ut för tidigt. Den fick tillbringa några dagar hos oss och enl instruktioner fick han finhackat kalvkött. Första dygen låg han helt stilla i sin bur och fick tvångsmatas men sedan blev han väldigt orolig och då var det dags att bli kastad upp i luften. Den ungen klarade vi av att rädda livet på. 

Dessutom har dessa fåglar en annan egenhet. Vid djupa utbredda lågtryck finns ej deras mat i luften. Om föräldrarna blir borta väldigt länge faller då ungarna, alt ruvande hona, i dvala och sänker ämnesomsättningen. På så sätt kan de klara sig väldigt länge. Den minnesgode kanske minns dramat på TV för några år sedan då en vuxen tornseglare klängde sig fast på en garagevägg i Örebro. Där satt han, om jag inte minns fel på tiden, en vecka innan han gav sig iväg. Vaje kväll var det rapport på TV från garageväggen i skostaden. Eljest är det lufthavet som gäller, de sover ja t om parar sig i luften(!) dé ni att göra sånt under fritt fall låter föga  romantiskt....

Viss är väl dess lite udda fåglar väl värda att beundra och försöka rädda livet på. Tiden går fort och redan i september jagar de sin mat i södra Afrika.

Balkongtittandet på flygskickliga tornseglare är slut för denna säsong. Det må ha varit eländigt väder för många både människor och djur men ett av undantagen är tornseglarna. Tror inte att vare sig ruvande hona eller ungarna någon gång har behövt använda sig av "knepet" att falla i dvala. Detta kan försena häckningen med flera veckor. Luften har förmodligen varit full av insekter och plankton.  I går tog seglarna ut sina ungar. Inte en enda störtning och det tyder på att de var välnärda och redo för sitt liv i skyn. Detta var ett par veckor tidigare än vad jag sett förr om åren.  Redan på morgon hörde jag det där välbekanta annorlunda svirrande ljudet då föräldrarna flyger an mot boet men vänder strax bort. Uppmaningen att lämna boet och föräldrarnas närhet tror jag är synkroniserat. Det syns direkt att det är en ovan unge som kastar sig ut då han fladdrar snabbare med vingarna och tappar höjd. Sedan bär det av upp mot blå himmel eskorterad av far eller mor. Ganska fantastiskt ungen har kravlat runt under takfoten i mörker och plötsligt förändras världen totalt, ljust i gassande solsken och ändå fungerar det....!

Visst är väl dessa luftens barn värda all beundran och respekt.

Leo.

Tack Des det där var riktigt intressant att få ta del av. Dess irrvägar till övervintringsplatsen var något helt nytt för mig!