De senaste dagarna har jag följt lite dramatik på Looduskalender om en av de svarta storkungarna från boet i Lettland.
De som följde utvecklingen där minns säkert att en av ungarna "sorterades ut" av föräldrarna. Återstod tre. Av dem blev en knuffad ur boet av en duvhök och sedermera uppäten. Återstod två (ja, visst börjar det likna 10 små n-pojkar). De döptes till Aru och Oru.
Aru skadade sig på något sätt och drogs länge med en sargad vinge. Det var tveksamt om hon skulle kunna flyga igen. Under tiden lämnade Oru boet för sin migration till varmare trakter. Pappa Karl II kom varje dag med mat till sin skadade unge. Och så småningom läkte Aru ihop och började företa kortare flygturer.
Den 17 augusti bestämde hon (ja, på något sätt har man fastställt att det är en hona) sig för att även hon migrera till sydligare trakter. Genom transpondrar har man kunnat följa hennes resa.
För några dagar sedan konstaterade man, att hon inte förflyttade sig längre. Då befann hon sig ungefär i gränstrakterna mellan Belarus (Vitryssland) och Ukraina. Transpondern rörde sig, men förflyttade sig inte. Det spekulerades över om transpondern var trasig eller om hon hade tappat den. Hon borde i vart fall inte stanna där- hon skulle inte överleva vintern där utan borde flyga ytterligare söderut.
Det diskuterades om Urmas, som "håller i" Looduskalendern, skulle ta sig till Vitryssland för att försöka ta reda på vad som hänt. "Tyvärr, inget visum, och just gränstrakterna har väldigt sträng bevakning och det krävs speciella tillstånd för att få vistas där."
Någon som "förstod sig på transpondrar" menade, att som den rörde sig, så var bäraren med största sannolikhet död. Stor sorg...
Då skickar något ett upprop på Facebook. Någon läser det, kontaktar Looduskalender. Vet precis var det är. Jag har släktingar som bor i närheten. Samtidigt kontaktar Urmas "kolleger - ornitologer" i Vitryssland.
Denna / dessa någon drar igång en kedja av personer och myndigheter, bl.a. en Wild Life Center i närheten, som i sin tur kontaktar gränsvakterna. Får tillstånd att ta sig in i skogarna för att leta efter fågeln - eller åtminstone transpondern, som fortfarande sände ut signaler om var den befann sig.
OCH DOM HITTAR EN LEVANDE MEN SVÅRT MEDTAGEN SVART STORK MED BRUTEN VINGE!
Numera befinner sig Aru på detta Wild Life Center, har fått mat och blir omhändertagen av duktiga veterinärer. Det är sagt, att om hon äter och överlever natten, så har hon goda chanser att överleva.
Visst är det FANTASTISKT att - jag vågar säga - tusentals människor över halva Europa engagerar sig i en ung, svart stork från "vårt" bo i Lettland!